Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. — Jag minns hvarje ord, svarade Ga. briele och blickade stadigt i Fortis ögon, ehuru detta blef mycket svårt för henne. — Och det sårar dig ej, om jag leder dina tankar tillbaka till denna afskedsstund, hvilken genom bevisen på din tillgifvenhet bragte mig en ljuf tröst, hvars omfång jag först rätt lärde att uppskatta i det aflägsna landet, ensam bland fremmande menniskor? frågade Fortis med en sällsam spänning, hvilken antydde att han ursprungligen knappt hade hyst den afsigten att leda samtalet i denna riktning. — Jag tror mig förstå dig, svarade Gabriele med osäker röst, men hastigt hade hon återvunnit sin fattning och fortfor med ett förtrollande, nästan vemodigt leende, — ja, jag förstår dig, och jag kan försäkra dig, att det ingalunda sårar mig, utan är mig välkommet som ett bevis på din trogna vänskap. — Och du ångrar inte dessa ord? — Nej, visst inte, och jag ångrar dem desto mindre, emedan de, efter hvad du antydde, lände dig till tröst i det fremShkalle nu, sedan så mycket har fö Anärals ännu en gång vilja upprepa Å S AI-t. NW 4.