Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1869, sida 2

Det ser ut som om krigsministerns kol lega, marinministern Suenson, blifvit afand sjuk på den uppmärksamhet, tör hvilkel den förre af ofvannämnda anledning blif vit föremål, och sagt till sig sjelf: ,,so eir Ding muss ich auch haben, dock riktig nog utan att gifva akt på, att han der igenom antagligen gifvit sig sjelf en stö ut från ministerposten. I Köpenhamns 8:de valkrets, hvars valmän till störste delen äro i marinens tjenst, hade mar under den föregående riksdagssessioner valt en man, som kunde representera marinens och sina valmäns särskilda intres: sen, nemligen kaptenen och underdircktören i sjöetaten G. P. Schönheyder. Vic ett sistlidne gårdag hållet valmöte meddelade denne sina valmän, efter att först ha gifvit dem en öfverblick öfver sin verksamhet vid riksdagen, att han vore nödsakad att undanbedja sig återval, emedan hans förman, marinministern, lemnat honom valet emellan att uppgifva sin ställning vid marinen eller att underlåta att uppträda som riksdagsmannakandidat. Man kan tänka sig den bestörtning, som vid dessa ord grep församlingen och den dyning, som genomgick densamma och hvilken i dag, sedan tidningarne spridt underrättelsen, fortplantat sig till enhvar, som befattar sig med politik. Det är nemigen helt enkelt ett grundlagsbrott, en kränkning af den konstitutionella törfattningen, hvartill ministern här gjort sig skyldig, ty i grundlagen heter det, att emyetsmän, som väljas till riksdagsmän, icke Hehöfva regeringens tillstånd att emottaga alet. Sedan ministeriet Örsteds dagar har nan icke hört något dylikt, och det är tvifvelaktigt, att marinministern Suenson ntingen genom sina kollegers eller genom len snart sammanträdande riksdagens ini