Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1869, sida 2

törda. Det vore syperba arbeten; derest bär vore fråga om ett litografiskt institut; och ej om en ritskola. Nu hafva de kostat lärjungarne alltför lång tid och möda, med uppoffring af den kraft och raskhet i teckningen, som ej böra gå förlorade. Så äro ock vid denna köpenhamnska skola konturteckningarna så sorgfälligt utförda, att srihandsteckningens karakter af mjukhet och känsla öfrergått till linearritningens hårdhet och torrhet. Ritskolan i Bergen erbjuder några syberkt utförda ornamentsritningar, men äfven här har man gått alltför långt i detaljerna, börande dessutom ej lemnas oanmärkt, att skolan framställt såsom kompositioner af elever ett och annat arbete, som är kopieradt efter kända fransyska förebilder. En motsatt ytterlighet framställa åter Finlands ritskolor, nemligen konstföreningens i Helsingfors och en ritskola i Åbo. Här har man låtit eleverna rita föremål efter naturen, till och med menniskohufvuden, innan de ännu inhemtat ritkonstens grunder. Här saknas således den riktiga användningen af skuggor och dagrar, blifvande det hela rått och ofullkomligt. Några afteckningar efter antiken göra dock derifrån berömliga undantag. Som motbilder deremot framstå de vackra elevarbetena från professor Winges ritskola, hvilka torde vara bland de bästa utställningen har att erbjuda. Göteborgs ritskolor: Musei och Slöjdföreningens skolor kunna värdigt ställas vid sidan af de förutnämnda Stockholmska, ehuru den förra ännu befinner sig på ett lägre utvecklingsstadium, då skolan ej fortgått mer än 3 år och således ej hunnit utbilda äldre elever. Vi hafva med det sagda ingalunda velat ingå i något kritiskt bedömande af de olika ritskolornas elevarbeten, utan endast uppställa några synpunkter för ritundervisningens metodik, försåvidt den ingår i den allmänna bildningen, d. v. s. utföres vid elementarläroverken eller i sammanhang med dem. En annat förhållande inträder, då man inkommer i den speciella ritskolan, vare sig dermed afses att dessa artister (akademicn), eller handtverkare och andra tekniska män (slöjdskolan). För alla måste sjelfva grunden vara densamma, men uti utgreningarne inträda nya fordringar. Det tillfälle man eger vid den omtalade utställningen att jemföra olika metoder och deras resultater är, såsom sagdt, särdeles lärorikt. Det bör tilläggas, att en mängd at de utställda elevarbetena närma sig verkliga konstverk (t. ex. vissa gipsafbildningar från fria konsternas akademi i Stockholm, ritskolorna i Bergen och Kristiansund, tekniska institutet i Köpenhamn, m. m.) Vidare förekomma vackra arbeten i modellering, ehuru denna ädla konst synes vara i allmänhet ganska tillbakasatt. På dekorationsmålningens område möta mycket förtjenstfulla saker från Stockholms slöjdskola äfvensom från slöjdföreningens skola i Göteborg, hvilken sednare skola har en utställning, som gör henne synnerlig heder. Vi sluta dessa antydningar med den önskan, att ritundervisningens betydelse i den allmänna bildningen måtte alltmer upps as och behjertas, så att alla barn, vare sig de undervisas i offentliga eller enskilta skolor, må blifva deraf delaktige, allt med det mål troget för ögat, att det här icke gäller att med större eller mindre omsorg kopiera en planche, utan användningen i lifvet, så att enhvar kan förå en ritning och sjelf i bild återgifva de enkla föremål, som man vill åskådliggöra, samt derjemte erhålla ögat och sinnet bildade till förmåga att uppfatta det skönas väsen, vare sig i konsten eller naturen. Man kan utan öfverdrift säga, atti ull bildning, der detta sinne för det sköna saknas, råder en brist, hvarigenom vi i ner eller mindre mån befinna oss på råietens ståndpunkt. Stadon ach Lämnat