D OS OD ARR Det nyligen hållna ritläraremötet härstädes (hvartill blott alltför få svenska ritlärare infunnit sig) har beseglat den åsigt, som i sjelfva verket är ganska ny, hvad vårt land angår, att ritkonsten är ett moment i den allmänna bildningen, hvadan hon ej bör betraktas endast såsom ett serskilt företräde för det gifna anlaget, eller såsom ett medel för fyllande af vissa praktiska behof. Det tillhör en ildad menniska att kunna rita, likasom hon måste kunna skrifva, hvilket likväl ej innebär, att enhvar skall vara skönskrilvare. Hvad man fordrar är, att enhvar skall kunna åstadkomma en läslig skrift, ör att dermed framställa sina tankar. Så innebär ritkonsten såsom allmänt bildningsämne endast, att man skall kunna i bild, på ett redigt sätt, åskådliggöra sina föreställningar. Det är blott sedan få år denna åsigt i inom vårt land uttalats, och det är långt ifrån att den ännu bl i praktiken erkänd. Flertalet af föräldrar anse ännu ritkonsten vara endast en 1y xartikel, och ! i skolorna är denna konst ställd inom om1 rådet af de s. k. Öfningarne, med hvil-e kas försummande det ej räknas så noga. i Ritlärarne sjelfva dela i verkligheten samma mening, då de obesväradt utmönstra si från undervisningen sådana lärjungar, hos hvilka de trott sig hafva funnit brist på anlag för detta ämne. 1 Men denna utmönstring, eller utgallring: efter de förmodade anlagen, har Nitläraremötet ogillat och utdömt, en åsigt, som li måste följa af den ofvan anförda satsen, I att ritkonsten är ett moment af den all-JI männa bildningen. Ty är hon detta, så: kan man ej undanrycka någon lärjunge i tillfälle att i större eller mindre grad till-s egna sig detta bildningsmedel, likalitet som man kan dispensera en lärjunge från i räknekonsten, derföre att han saknar ma-I tematiskt hufvud. Den svaga förmågan bör fastmer genom öfningen höjas och 1 stärkas. Hvad här blifvit sagdt om ritkonsten gäller, efter vårt förmenande, äfven om ton-konsten, och måhända i ännu bögre se grad; men det är ett ämne för sig. w Om någonsin undervisningsmetoderna 3 varit obestämda och vacklande, så harse a I — det varit på ritkonstens område. I sjelfva verket är det först under de sednare åren man börjat allvarligt begrunda sa nyttan och nödvändigheten at en metod 5 på detta område. Slöjdskolan i Stockholm s torde hafva brutit den nya banan, ehuru o den mycket förtjente ritläraren vid fria 8 konsternas akademi, herr Köhler, redan n förut utgifvit en systematisk ritkurs och s handledt ungdomen efter densamma. I flertalet af ritskolor har det gått och går a ännu till på det gamla viset, att elever, )s som icke kunna draga en någorlunda raksu och ren linea, få börja med att aftecknah landskap, djur och menniskohufvud, utförande dessa kopior i mer eller mindre skröpliga skuggningar. Sådana profver upphängas på skolsalarnes väggar, varande sat pappa och mamma, som få ett dylikt opus re på födelseeller namnsdag, till förnöjelse. p. Men detta system är förkastligt, och få sl eller inga frukter hafva deraf följt. Gossen eller flickan, som kunnat rita det der a landskapet, eller den der figuren, är oför-i mögen att afteckna det enklaste föremåll . naturen, vore det blott en stol eller ett so bord. n Den exposition af elev-arbeten från olika ste itskolor, som blifvit förträffligt anordnad ii, Ulementarläroverkets gymnastikhus och då vilken är den första i sitt slag inom värt re and (sannolikt ock i norden) gifver be-sti raktaren en serdeles lärorik bild af olika sle undervisningssystemer inom ritkonsten. Så d epresenteras här det ofvannämnda syste-, net (planche-kopieringen) at Umeå, Öarl-2. stads m. fl. elementarläroverk. Äfven Gö-de eborgs högre elementarläroverk skattar ke it samma system, ehuru man här börjat lå på en ny bana, förmedelst en sorg-ti. ligare konturteckning på den geome-be riska plan-figurens område samt förmedi lelst ritning efter solida geometriska figu-äst er, 8. k. klotsar. Denna skola kan alltså adj nses bilda en öfvergångsform från det sat amla till det nya, hvilket också gäller n. m Venersborgs ritskola, som framställt nånga vackra elev-arbeten. ur Den nya metoden, enligt hvilken under-fu isningen gradvis uppstiger och utvecklar sgi ig från det enklare tilll det sammansatta, f5 rän konturteckningen i räta linier till krokien och skuggningen, representeras af den se Göteborg utgifna och använda ritkursen fö; f engelsmannen Harding, hvarjemte den frå lifvit exponerad i trenne å väggplancher slic ramställda ritkurser, den ena utarbetad ga enom kongl. ecklesiastik-departementets örsorg, den andra af artisten G. Saloman gå Göteborg och den tredje af ritläraren Vi Uein i Malmö. Alla dessa sednare kurser so; ynas vara egnade att göra den första rit-så ndervisningen fullt grundlig; men der-sov mot befara vi, att de gått något för längt ra t denna sida, i det kurserna blifva en-ha ormiga, torra och tråkiga, en olägenhet, li t om dock bör kunra i praktiken undvikas, ky irdeles derigenom att ritning efter klotså er träder emellan. Den Hardingska ritsår ursen, hvarom vi mer än en gång talat, ka åkallar företrädesvis en tidigare ritning Er ter naturföremålen, och synes oss i allvei änhet väl häfda sitt anseende gentemot lig: e öfriga. vän Hr Salomans ritkurs eger ett högst förort enstfullt appendix uti de förträffliga ap-kla araterna för perspektivets studium, som ) ifvit af hr S. sjelf konstruerade. bra Svenska slöjdskolan — en institution, dör m i fråga om anordningarnes ändamälslug lighet, lokalernas omfång, m. m. saknar Å n like i Europa — har utställt en valdmil mling af elevarbeten från det första sta-Noet till det högsta, som ligger inom denna bel h olas område. Likaledes har Fria konernas akademi presenterat en serie afsaf evarbeten från principtill och med antikung olan. Man dröjer med stor tillfredsstälgår se vid dessa utställningar. Vid derass mförande fattar man den föreställningen, red t slöjdskolan mera beaktat klots-ritnin-ns egenskap att vara blott ett medel, Vel der det den vid akademien synes hafva der fvitgjord alltför mycket till ändamål. Der19, re är den i den förra skolan lättare be-öre ndlad, under det i den sednare skugghgarne äro utförda nästan med litegra-sar! k noggrannhet. Detsamma gäller ock laf gipsafbildningarne, ehuru den finare ltt uggningen här torde vara mera berät-lis