Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1869, sida 2

,Indep. belge tillägger icke det officiellajt förnekandet af resans politiska assigter nå-JI gon afgörande vigt, utan fäster uppmärk-j! samheten på, att frågan är, huruvida Conti si begifver sig till Florens eller Rom. I först-! nämnda fallet skulle hans mission vara ett: återupptagande af det åt general Fleury tilltänkta värfvet och måhända gå ut påll att förbereda en fransk-österrikisk-italiensk l allians. I sednare fallet skulle den sanno-I likt stå i förbindelse med frågan om ut-s rymningen af Rom eller om det förestående ! konciliet. f Som det påstås, ämna valmännen i hufvudstadens första valdistrikt i st. f. Gambetta, som mottagit valet uti ett annat ss distrikt, uppställa Pouyer-Quertier som kandidat. Denne bekante chef för protektionisterna föll igenom vid valet i Rouen.: Hans parti hoppas, det han i Paris skall hafva vunnit sympatier för sina anfallli mot Credit foncier och Credit mobilier. Alla spanska flyktingar (carlister ochjs isabellister) ha blifvit förvisade den fransk-: spanska gränsen. En del af dem har be-l gifvit sig till det inre af landet, andra till Paris. Från St. Etienne meddelas den 18 dennes: ,,Gårdagen förgick i fullkomligt lugn, oaktadt den stora oro, som råder i staden. I Loiredalen befinna sig för närvavande 60 kompagnier infanteri och en sqvadron kavalleri. Alla grufvor äro militäriskt besatta. Man fruktar, att det snart skall komma att fattas kol. Vidl: striden mellan trupperna och de upprori-. ska blefvo 14 af de förstnämnde allvarsamt sårade, hvaribland en officer. Det bekräftar sig, att soldaterna skjutit utan att dertill hafva fått befallning. : ENGLAND. Angående den interpellation, som i öfverhuset väcktes om det mycket omtalade bref, som Bright skrifvit till sina valmän i Birmingham, meddelar en korrespondent från London af den 18 dennes följande: Lord Cairns gaf i går uttryck åt öfverhusets sårade sjelfkänsla, hvilket gaf earl Granville anledning att ingå i svaromål rörande denna fråga. Granville medgaf först, att John Bright verkligen skrifvit ett sådant bref till Birmingham, men yttrade tillika, det ingen annan medlem af kabinettet haft aning derom, innan tidningarne meddelade detsamma. Granville påminde derefter om ett uttryck af Charles Sumner, att ,i Brights storartade karakter framgår vid vissa tillfällen en Johnbullism. (Sumner harmades nemligen öfver Bright, emedan denne — trots sin förkärlek för Förenta Staterna — till-x bakavisat de amerikanska anspråken i Alabamafrågan). Måhända är det, sadel Granville, den stridslust, hvilket tillskrifves John Bull, som förledt John Bright, i det han rörde sig mera fritt än som torde tillkomma en kronans minister, att vedergälla de anfall, som i öfverhuset riktats mot honom. Men en annan Johnbullism är uppriktigheten, och så har Bright öppet förklarat, det de skarpa uttrycken i detta bref icke varit föranledda af något steg, som öfverhuset i dess helhet tagit, utan af de tal, som blifvit hållna vid en partiförsamling. Än vidare sade sig Granville af Bright vara anmodad afgifva den förklaringen, det hans afsigt ingalunda varit att såra lorderna, samt att beklaga, om så skett. Med mycken skicklighet afledde Granville intrycket af de uttryck, som Bright användt, i det han erinrade om en del yttranden, som varit fällda i öfverhuset. Så hade biskopen af Petersborough sagt, att i underbuset hade talarne mot den irländska kyrkobillen blifvit nedtystade. Granville anförde också, att en annan hög prelat kallat den regering, som Bright tillhörde, för , kyrkans och de fattigas röfvare. Inför det hemliga statsrådet lärer en märkvärdig — parlamentarisk stridsfråga skola anhängiggöras, rörande förhållandena uti de engelska kolonierna i Australien. Lagstiftande församlingen i Victoria hade nemligen under dess förra session uteslutit tvenne af sina medlemmar, emedan de i jernvägsfrågor, som förelågo till behandling, hade tagit mutor af ett bolag. Den ene af de uteslutna, Butts, är borgmästare i Melbourne; den andre, Jones, hade haft högsta ledningen af jernvägsbyggnaderna. Undersökningsutskottets domslut måtte emellertid icke af den allmänna meningen i landet befunnits riktig; åtminstone blefvo de uteslutna ånyo invalda i sina distrikter. De intogo således plats i den nya lagstiftande församlingen, men der beslöts, att de skulle häktas ,,för brott mot parlamentets privilegier. Den domstol, som skulle döma i saken, ansåg detta vara rättsvidrigt och anordnade deras frigifvande. Saken har nu blifvit underställd hemliga statsrådet. ; ITALIEN. j 4 Ett betydelsefullt faktum är, att de romerska statspapperen plötsligen fallit i värde. I början af innevarande månad!: gällde de romerska consolidati 69,25, åtta dagar derefter 66, och nu ha de sjunkit till 63 procent af nominella värdet, och detta ehuru det icke fattats börsmanövrer för att hålla dem uppe. Man förmodar orsaken härtill vara, det allvarsamma farhågor förefinnas, att kejsar Napoleon står 3 heorenn att ändra nafitilr i afgeenda nål.