Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1869, sida 2

blICKIIRen 1 rorelse med benen om nvarandra, hvarest endast en obetydlig qvadratyta är att tillgå. Valsen är just intet märkligt att fästa sig vid, ty att två snurra omkring utan grace på en plats är just ingenting skönt, ej heller att se en åtta års unge med ett dibarn på armen dansa kring; men deremot då polkan begynner, kan man skratta sig till döds, ty med den mest allvarsamma min, utan att draga på munnen eller visa att man är lifvad, med armarne hängande stela längs sidorna, figurera två emot hvarandra på ett afstånd af 10 å 12 alnar, aldrig förlorande vis å visen ur sigte, ehuru allt är ett sammelsurium, som figurerar kors och tvärs; benen kastas korsvis så fort som takten går och fötterna alltid inåtvända. Någon löjligare scen kan man ej tänka sig. Alla de dansande äro af det täcka könet. Det mest löjliga i den vägen såg jag dock nyligen, då jag en morgon kl. 8 passerade en gata, just som en sådan der musikdirektör lät en polka ljuda; en judeflicka om kanske 15 år kom gående med en mugg mjölk; hon kunde ej motstå tonerna, men började utan att säga ett ord figurera mot en annan mindre flicka med största allvar och ihärdighet, ehuru mjölken sqvalpade öfver; alla menniskor gapskrattade. En italienare, en ståtlig, väl växt, stor karl, med yfvigt svart skägg och bärande en svart filthatt på sned, förevisar sedan åratal på gatorna häromkring två apor, som äro dresserade att göra alla möjliga konster; han anses tjena en nätt förmögenhel samt vara en man på många tusen och detta ailt genom den lilla enkla pennyn, som i och för sig har här ej mycket värde, men dock stort då han är samlad till tolf eller en shilling. Denne man besöker punktligt hvarje dag samma platser, och man kan vara säker att alltid se honom omgifven af en skara åskådare, hvilka han — genom hvilken kraft eller magt vet jag ej — förmår aflocka dessa betydelsefulla pennies. En annan löjlig scen såg jag i går morse klockan sex. Tattare eller zigenare, här kallade ,,Gibsies, äro här tolererade, men få ej vistas i städerna. De sakna fasta bosättningsplatser och lefva uti vagnar på fyra hjul, öfverredet utgörande ett rum, och detta åkdon drages af en utmärglad hästkrake. Invånarne äro en hop smutsiga personager, med en hop ungar, och inventarierna köksattiralj samt en spis, dessutom verktyg att laga kittlar och fläta stolsitsar. De köra jemt omkring samt hafva till hviloplatser de här i England förekommande ,,allmänningarne, der de föda sina dragare och taga för öfrigt åt sig allt hvad som kan öfverkommas ,gratis. Finnes tillfälligtvis något sjädersa eller fyrfota kräk i vägen, eller något fält med rotfrukter och grönsaker, som ser inbjudande ut, så finnes alltid någon plats i grytan och magar, der man kan i hast undanstufva hvad som är i vägen. Vatten är en plåga för detta slägte, likaså tvål och kam; nål och tråd äro sällan il verksamhet, hvadan ,les inexpressiblesofta blotta hvad som borde döljas. In i London hade ett parti förirrat sig, och eskorterad at ett dussin polisbetjenter före på ett åkdon följde en räcka af sex dylika på hjuldon placerade hus, hvarefter likaledes följde en massa polis, som i allsköns tystnad och med allvar visade dem vägen till närmaste , allmänning. Lyckligtvis var det så tidigt att folket ännu ej i massa var i rörelse, men löjligt var att se dessa pittoreska figurer af alla åldrar titta ur vagnarne. Allt gick i en processionslik långsamhet gatan fram; hvarje menniska stannade och undrade hvad detta besynnerliga skådespel månde betyda. Jag fick min underrättelse af en polis-öfverofficer, som jag kände. Här finnes en massa karrikaturtidningar, mer och mindre qvicka. Främst står dock , Punch, men den har en lång tid varit särdeles flau; i förrgår den 16 d:s var den dock utmärkt. Hufvudstycket föreställde en storartad bagge med stora born och ett hufvud med lord Derbyis anletsdrag och pärskrona på; baggen är i full fart att göra ett anfall, men i svansstumpen håller i bakåtlutad ställning, med all kraft, den likaledes i full pärskrud utrustade lord Salisbury, och bredvid honom står lord Canarvon, som ropar: , håll bra fast, Salisbury, ty annars hittar han på något galet, så sannt jag lefver! Detta med afseende på debatten i öfverhuset angående irländska kyrkofrågan, som definitivt afgöres i natt, och hvars resultat ni kommer att lära känna långt innan detta hinner fram. Att få höra på debatten är ej möjligt, ty alla platser äro långt för detta upptagna och abonnerade af de högre kasterna, som gå dit mera för att visa sig och beundra slägtingars ,speeches in af intresse för saken. Den nye amerikanske ministern mr Motey hitkom med instruktioner att ej forsera i någon mån Alabamafrågan, utan uppehålla den tillsvidare, isynnerhet så änge den exalterade sinnesstämningen råler. Amerikanska regeringen säger, att let ej är dess mening att utkräfva någon penningersättning, utan uppgöra saken i zodo endast på antagligt och hederligt tt. Detta låter ju godt. Denna underrättelse står att läsa officiellt i de americanska tidningarne, som kommo i går, och här tror man derpå.