Ässked till Norge från Unsula studenter, den 21 Juni 1869. Mel.: ,,Stilla skuggor breda sig i qvällen.t Jublet tystnar; vänner måste skiljas. Glädjen flyktar som blomstrens prakt, Men ovansklig är en ädel viljas Tusendubblade starka makt. Hon må trofast bland oss dröja Att vår håg, våra syften höja. Vemod, lyfta då den dystra slöja, Du i dag öfver bjertat lagt! Solen lik, som utur mörka skyar Strålar fram öfver grönklädd jord, Hoppet stige, som vår fröjd förnyar, Jale mäktiga tröstens ord: Ingen oväns hot skall drista Hjertan skilja. Och när de brista, Skall dock troget ännu i det sista Tanken söka en älskad Nord. Broder skiljas måste ifrån broder, Afton nalkas af herrlig dag. Hemåt kallar Svea oss, vår moder, Norge, vår tacksägelse tag! Klinge skönt i afskedsstunden Enig röst från studenterlunden: Ej kan rubbas fasta trohetsgrunden; Kärlek är vår förenings lag! A. V. S.