Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1869, sida 3

,Helsingfors Dagblad innehåller följande berättelse om en jagt efter en hval, som förirrat sig in i Finska viken: En vilsekommen, Hvitfisken (Delphinapterus Leucas. Pal) 1 Finska viken. Då jag kort före promotionsdagarna befann mig i Helsingfors, erfor jag derstädes af anlända Tenalaboar, att ett högst underligt djur, en stor.hvit fisk af ett par famnars längd, med trubbigt hufvud oph bågformig rygg utan fena, visat sig i Lindöviken, der han for fram med otrolig hastighet och der man samtidigt fångat en ovanlig mängd strömming. De fiskore, som först sett honom plötsligt uppdyka ur vattnet invid deras båtar, hade naturligivis i första häpnaden deröfver tagit för gifvet, att det var djefvulen i egen hög person, som i nåder behagat uppenbara sig derstädes i dessa yttersta tider, och att den åldrige herren, som af de sakkunnige uppgifves vara svart, dock nu funnit godt uppträda i en hvit skinande drägt, i hvilken högst densamme tagit sig synnerligen väl ut. ag förmodade genast att en Delph. Leucas kommit vilse så långt åt söder, och under sådana omständigheter var det klart att promotionen fick stryka flagg för fisken och för konstaterandet af detta i zoologiskt afseende så högst intressanta faktum. Efter att hafva låtit göra mig en hvalrossharpun begaf jag mig genast ästad till Tenala, der den gästfrie qgaren af Karsby gård måd största beredvillighet ställde en båt med manskap till min disposition. Min plan var att om möjligt fälla hvalen med en kula i hufvudet och sedan harpunera den för att släpa den iland, alldenstund han redan blifvit så skygg, att man icke mer kunde komma honom så nära att han kunde harpuneras. Han hade Jejaligen redan slerå gånger Vlifvit påskjuten i dep tjocka ryggen, ehuru utan verkan, och deraf lät han icke måar, såsom i början, båtar närma sig på två åa fyra famnars afstång. Den första dagen (d. 31 Maj) fick jag efter någon tids väntan se hyalen uppdyka några ånger och styrktes i min tro att det vår Delph. Leucas. Den följande dagen söktes han i fjärdarna och följdes än hit än dit från Lindö till Bromarfs kyrka, o. 8. v., under hvilka tärder ban visade sig ofta, men vanligtvis på stort afstånd och der man minst väntade honom, emedan han merendels efter