Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1869, sida 2

vära bästa vänners råd i motsatt riktning Saken har misslyckats just på grund ai denna meningsskiljaktighet. Regeringen har blifvit uppmärksam och korsat vära planer. Men detta är blott ett litet mellanspel i striden. Vi gå friheten till mötes.... ENGLAND. Lord Stanley of Alderley har aflidit 68 år gammal. Han blef år 1831 invald : underhuset och blef redan under fadrens lifstid år 1848 som baron Eddisbury medlem af öfverhuset. Namnet Stanley 0 Alderley öfvertog han år 1850, då fadren dog. Han hade plats i flera liberala regeringar som understatssekreterare i åtskilliga af förvaltningens grenar; 1855 blef han president i handelskollegiet och 1860 under Palmerston generalpostmästare. För tre år sedan drog han sig från det politiska lifvet. Han var en man med utmärkt omdöme och mycket omtyckt Ofta har han i de utländska tidningarne varit förvexlad med den lord Stanley, som är son till lord Derby. SPANIEN. En korrespondent till ,,Times i Madrid telegraferar den 17 dennes: ,,Cortes hade i går utnämnt en deputation af 15 medlemmar för att underrätta marskalk Serrano om hans upphöjelse till regentvärdigheten. Denna deputation begaf sig i dag i galaekipager till honom och kom snart tillbaka till cortes för att meddela, det marskalken mottagit denna värdighet.... I går kom det i cortes till en stormig scen mellan ministrarne och republikanerna. General Prim förklarade på en förfrågan af general Pierrad, att det icke skulle anställas någon anklagelse eller förföljelse mot de generaler och öfriga officerare, som vägrat att erkänna författningen, men att de skulle blifva afskedade, samt att regeringen förbehöll sig att utstryka dem ur armåens rullor. Ministern Sagosta förklarade på en interpellation at Figueras, att republikanska möten, vid hvilka brukades fanor med inskrifter, som voro riktade mot monarkien, skulle blifva förbjudna, samt att ropet: ,,Lefve republiken! skulle straffas såsom stridande mot författningen. Figueras svarade, att republikanerna med alla medel och till hvarje pris skulle söka häfda de friheter, som de genom revolutionen vunnit. Prim begärde få veta, hvad han med dessa ord menade. Figueras svarade, det republikanerna ämnade försvara sig med lagliga medel, samt att det skulle vara ett brott att öfvergifva laglighetens väg, så länge der vore möjlig, men äfven en pligt att tilltvinga sig makten, så snart de lagliga medlen voro uttömda, samt då individuella rättigheter blefvo kränkta. Denna ordvexling har väckt stort uppseende både i och utom församlingen. För ötrigt råder lugn i landet, trots de många republikanska möten som hållits i Valadolid, Avila, Sevilla, Cadiz och många andra ställen. Hertigen af Montpensier har ankommit till sitt slott i St. Lucar, men blifvit ganska kallt mottagen. De tidningar, som äro gynnsamt stämda för honom, förklara detta mottagande dermed, att hertigen sjelf uppmanat sina anhängare att afhålla sig från alla demonstrationer. Detta skål synes icke vara det rätta, ty säkerligen skulle icke folket kunna afhållas från demonstrationer för honom, om han vore dess man. I Sevilla, der han tillbringat flera år, rönte han dock ett annat mottagande. En af hertigens ifrigaste vänner, marinministern Topete, höll i cortesmötet den 14 dennes, till genmäle af yttranden utaf Castelar, följande tal: ,Hvarför — så frågar man mig — utvecklen I icke öppet hertigens af Montpensier fana? Här är mitt svar: Då jag sammanband mitt öde med generalerna Prims och Serranos, har jag gifvit ig sjelf det löftet att hvarken påtvinga landet någon aller något, och jag har öppet gifvit mina vänner detia lillsånne. Vi hafva krossat ett ädelt folks bojor, och vi gjorde detta under utropet: Lefve friheten!, i det vi åt de konstituerande cortes öfverläto att besluta öfver landets öde. Då tänkte vi ej på hertigen af Montpensier som tronkandidat. Nu frågen I mig, om jag tror, att detta skulle vara en löshing af svårigheterna, Jag svarar härtill högljudt ja. (Knot hos venstern). Edert knot förskräcker mig ej; jag är vand ätt uppträda deremot. För öfrigt vill jag säga Eder, att lösningen måste utgå från majoriteten, trots de matematiska beräkningarne af herr Lastelar, hvilken — afvikande från sin parlamentariska vana — gjort sig nära nog till folktribun, likasom: om en sådan fråga kunde vara en klubbingelägennet. Tror han måhända, att hela det monarkiskt-konstitutionella partiet skulle vara ur stånd att grunda monarkien? Regentskapet i förning med konstitutionen, detta är den naturliga ösning, som leder oss till monarkien, hvilken är bestäma att konsolidera Spanien. Jag tillägger, let jag hyser fortre ende till frihetens tramtid; om den vore i fara, skulle jag offra min sista