Da C4 CU1144 PplÖSA d118LI. genhet, har han städse förblifvit troge sitt valspråk: evangelium och friheke Den oundvikliga följden häraf har blifvi att han kommit i häftig konflikt med c institutioner och makter i samtiden, hvilk hylla friheten endast försåvidt den sträc ker sig till dem sjelfva och som ockra p sin föregifna egenskap att vara redska för evangeliet, ehuru de i sjelfva verke endast ,,predika den lärdom, som är mer niskors bud-. rihetsfiendtlig allenast) relse och bornerad religiös ofördragsamhe ha alltid i Laboulaye haft att frukta e vaksam och väl rustad motståndare. Såsom sådan är han redan bekant fö svenska allmänheten genom flera arbeter hvilka i öfversättning hos oss vunnit e ganska betydlig spridning. Med begärlig het hafva vi följt hans alltid intresseväc kande och lärorika framställning, när ba i Förenta Slaternas historia skildrar grund läggningen och utvecklingen af det fri: statsförbundet på andra sidan Atlanten vi ha haft vår fägnad af den blixtrandsatiren i Paris i Amerika och Kunq Pude och hänförts af de djupt poetiska målnin. gar, som för oss upprullas i den mec fulländadt mästerskap berättade österländ ska sagan Abdallah eller Fyrväpplingen En ny serie af Laboulayes skrifter i svensk öfversättning har, under ofvan anförda titel, i dessa dagar börjat utgifvas på hi Albert Bonniers förlag och synes, att döma af första häftets innehåll, vara förtjent af samma uppmärksamhet som hans öfriga till vårt språk öfverflyttade arbeten. Det nu i öfversättning utkomna första häftet af Laboulayes smärre skrifter i politiska och sociala ämnen innehåller en afhandling Om gränserna för statens malt, ett ämne, till hvilket Laboulaye i sina arbeten ofta återkommer. Han anser det vara ett af den moderna statsvetenskapens vigtigaste åligganden att noga uppdraga gränserna för det område, till hvilket staten, sitt begrepp likmätigt, kan och bör sträcka sin styrande och kontrollerande verksamhet, på det att just genom denna fixering af statsmaktens naturnödvändiga begränsning må förebyggas hvarje otillbörligt ingrepp från nämnda makts sida inom de områden, der fritt utrymme bör vara lemnadt åt individens sträfvanden och företagsamhet i olika riktningar. Sina åsigter rörande denna punkt framställer Laboulaye i förordet till ofvannämnda afbandling med följande ord: .Betraktar man våra många revolutioner sedan 1789, ser man, att partierna, af olika tankar om allt annat, alltid äro öfverens i en punkt: de betrakta statsmakten och friheten såsom två oförsonliga fiender, hvilka tvista om menskligheten. Att försvaga statsmakten är för de liberala af gamla skolan detsamma som att stärka triheten; för vännerna af ordning till hvad pris som helst är deremot att tillintetgöra friheten detsamma som att stärka makten; i sanning en trefald och olycklig villfarelse, som icke alstrar annat in anarki eller despotism. Är den lagliga makten afväpnad, vanslägtas friheten ohejladt och blir om intet genom sina egna srerdrifter: ,,Det du vill hafva svagt, att let icke må förtrycka dig, säger Bossuet räffande, ,blir vanmäktigt att lemna dig kydd. Är deremot friheten uppoffrad, ar man en makt, som hvarken uppbäres f något eller tillbakahälles från någon tgärd: intrigens och ärelystnadeus välde. )essa absoluta system äro förkastliga just erföre, att hvart och ett af dem förqväfer en af samhällets lefvande krafter. Försoningen emellan statsmakten och riheten finna vi blott med ett riktigt skådningssätt af förhållandena. Man råste komma derhän att förstå, att den igliga makten och friheten icke äro två endtliga makter, tillkomna att evigt sönerslita hvarandra; de äro två särskilda lement, utgörande delar af samma orgaism; friheten representerar det individula lifvet; staten åter samhällets allmänna itressen. De utgöra två verksamhetskretar, som hvarken hafva samma medelunkt eller samma omkrets, som beröra varandra i mer än en punkt, men aldrig öra sammanblandas. — De intressen, det ligger staten att skydda, sträcka sig icke ill allt; detta är hvad jag sökt visa i tudien öfver statsmaktens gränser; på amma gång har jag visat, att denna beränsning var den politiska vetenskapens tora problem för dagen och att alla uppsta sinnen gåfvo det samma lösning. t staten de allmänna eller politiska inessena, freden och rättsväsendet; åt asso-. ationen de sociala intressena; åt indivien omsorgen och ansvaret för hans perm och hans lefnad, sc der den riktiga opfattning, hvarigenom de moderna samillena skilja sig från gamla tidens, de! r, befinnande sig under andra förhälnden, inskränkta till ett statsområde och i, immande för kristendomen, aldrig haft tning för individen. Den utveckling Laboulaye i sjelfva ar-J! tet ger åt dess här antydda grundtan-: ir sker ej genom ett abstrakt filosofiskt ;s sonnemang, utan i ett lefvande och åskådl Å 1 sgörande språk, fattligt för hvarje bilid läsare. Främst af allt betonar han idvändigheten af att studera hvad ban ämner ,idternas genealogi, ty: ,detj, icke tillräckligt att studera händelserna, lc m ej äro annat än verkningar, man må-si