Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 2

derslagna kanoen och i närheten deraf den underlige gubbens älsklingsinstrument. Båda blefvo med vänlig pietet förda till gården och förvarade. Tredje dagen efter dessa förfärliga tilldragelser, då Huron åter hade lugnat sig, och en lätt bris krusade vattnet, seglade jakten åter till Mackinaw. Fortis, — hvilken afkortning af hans namn Fortesquieu Mac Ivor bibehölls — satt åter vid rodret, och jemte honom befunno sig tvenne arbetare 1 det lilla fartyget. Fortis var ganska blek. Oaktadt hans ifrigaste önskan, som fört honom till Amerika, hade gått i fullbordan, hvilade ett smärtsamt drag öfver hans ansigte. Samma smärtsamma drag framträdde ännu skarpare, då han med upprigtig hjertlighet på Mackinaw helsade löjtnant Herbert, meddelade honom de sednaste tilldragelserna på Mac Ivors qvarn och derigenom försatte honom i den största förvåning. Derefter uppmanade han den unge officeren att genast följa honom till Mac Ivors qvarn, hvartill Herbert också förklarade sig vara beredd. Ej heller försvann det smärtsamma draget, då han straxt efter sin återkomst lade den sköna Evas hand i Herberts, förde de båda unga till sin moder och bad för dem om hennes välsignelse. Han trodde sig deruti hafva funnit det säkraste medlet att åter lugna sitt sinne och att åter, befriad från pinsamma tankar, kunna se in i sin systers herrliga blå ögon, men han hade misstagit sig. På hans själ tyngde det som en alp, hvilken hvarken den bekymrade och sjelf sjukliga moderns ömhet, eller systrarnes innerliga tlllgifvenhet kunde utplåna.