Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 1

gledo förbi de tättpackade långa broarne, ville jubelropen aldrig taga slut. Kl. 5 minuter efter 6 lågo fartygen säkert förtöjda, och landstigningen — som försiggick under nya hurrarop samt hviftningar från damerna med näsdukar och buketter — börjades. Men oaktadt den anordning, som blifvit gjord med numrerade biljetter för värdar och gäster, medtog dock denna affär nära en timma, och först inemot kl. 7 satte sig det långa tåget i rörelse från bron, för ått begifva sig till universitetet. Vi erforo på vägen, att ångbåtsresan i natt ej varit så svår, som vi föreställt oss, enär vinden varit gynnsam, så att segel kunde föras, hvilket mycket understödde fartygen. Endast 6 eller 7 på hvartdera fartyget hade varit sjösjuka. Fartygen gingo så hastigt, att man, för att icke komma för tidigt, lade till vid Oskarsborg och i 1!; timmas tid besåg fästningen. Tåget, med fanor och musik i spetsen, genom gatorna ut till universitetet var ett verkligt triumftåg. Hela staden var, tror jag, på benen, undantagandes de sjuke; alla fönster voro fulla af blomsterkastande damer, och det rådde en entusiasm, som är omöjlig att skildra. — Utanför storthingsbyggnaden utbragte en dansk ett lefve för storthinget. Den stora planen utanför universitetet var uppröjd och menniskomassan stod som en mur packad deromkring. I universitetets stora vestibul stod vår studentsångförening och bjöd gästerna välkomna med nedanstående sång. Byråchefen Roll hålsade de fremmande uti ett efter omständigheterna mycket ,sansadt föredrag, i det han serskildt framhöll, det man ej finge glömma, att 20 år förflutit sedan det förra studenttåget samt att tiderna sedandess mycket förändrats i afseende på dessa mötens betydelse; dock bletve det alltid bröder, som besökte bröder, och i denna anda skulle det nu började mötet hållas. Upsaliensarnes sångkör framträdde nu och afsjöng, under ofantligt jubel från allmänhetens sida, nedanstående sång till Norge, hvars slut isynnerhet är gripande skönt. Professor Hedenius utbrågte ett vackert lefve för Norge. Derefter hortförde värdarne sina gäster, och den verkligt storartade emottagningshögtidligheten var slut. :