Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 1

allt längre ut på den rasande vattenytan och ännu höll sig uppe endast genom sina korklikt flytande beståndsdelar. Då han nalkades den med möda skönjbara mynningen till den lilla hamnen, hade de sista tonerna från säckpipan tystnat, eller kanske förtogos de af bränningen. Efter flera fåfänga försök kastades kanoen slutligen af ett vattenberg in i mynningen af den lilla bugten. Frolic afvaktade det gynnsamma ögonblicket, och då den bräckliga farkosten nästan snuddade vid den yttersta udden under förbifarten, sprang han med en väldig sats upp på stranden och öfverlät åt björnen att krafla sig fram undan den kantrade kanoen samt rädda sig på sitt vis. Derester ilade han uppför den höga stranden och till en punkt, som erbjöd honom en vidsträckt utsigt öfver sjön. Med korslagda armar stod han der; ej en muskel rörde sig i hans dystra ansigte; intet antydde de känslor, som arbetade inom honom. Hans tankar voro hos den gamle vännen och kamraten, som efter ett hundraårigt lif slutligen på sjöns botten funnit den länge efterlängtade hvilan. Ehuru han redan under den gamle enstöringens lifstid hade ärat honom och med orubblig tillgifvenhet varit fästad vid honom, så förbyttes dock hans tillgifvenhet nu genom den gamles död till en vild, fanatisk beundran. Han prisade i tankarne den gamle högländarens utom. dentliga ,medioin, hvilken hadsys, ? ; -uc förlänat . Ore Att, sjelf flua sina dagar på sätt — vegrepp, högst storartadt Ett buller störde honom i hans betraktelser.