Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 3

3. Uppprottet: Nu sista salfvan brakar Ifrån vår raska tropp, Och hela lägret skakar Ett väldigt rop: bryt opp! Se tälten hur de falla Och trossen packas på, Och pojkarne de tralla: Nu få vi hemåt gå! Vi tutta på en brasa. Här fattas inte ljus, När pojkarne kalasa Och tömma sina krus. Vi pressa hvarje droppa, Som finns i flaskan qvar. En sådan mustig soppa Ej vankas alla dar. Se lågan hur hon flammar Och lägerhalmen tär. Hör ungdomsskaran glammar Och marketentarn svär, Ty alla vilja dricka on skål, som riktigt känns, I botten för sin flicka, Men pungen, den är läns. Tag at dig kronans mössa, Säg pliten nu farväl! Att skiljas från din bössa Det grämer djupt din själ; Det går dig in i märgen Att fanan öfverge, Den blå och gula färgen? Var dig så kär att se. Hvem vet om ej med tiden Du pröfva får ditt mod Och fanan uti striden Försvara med ditt blod. Må då din kärlek brinna Med oförminskad glöd, Och fosterlandet finna I dig sitt bästa stöd! Se opp mot himlen, gossar! Så röd och ljus blir skyn Och solen redan blossar Der invid skogens bryn. Hör! länsmän kommendera. Dö skilnad på befäl! Nu måste vi marschera, Korpral, farväl, farväl!