Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 3

rättegångskostnader. Beväringsmötet. (Ur Aftonbladet). Skildring ur solklifvet af Richard Gustafsson. 1. Inryckningen. När Junisolen lågar, Så ljufvelig och varm, Beväringen från hemmet drar och glada sånger skalla. På vägen fram han tägar, Med knytet på sin arm, Till mötesplatsen, der gevärens täta salfvor knalla. Takt och tu! Stampa nu, Foten fram och kraft i sparken, Så det skälfver uti marken! Se jäntorna på backen, De vifta sitt farväl Och ropa: Se beväringen, nu kan han rätt stoltsera! Han svänger sig på klacken, Så stolt uti sin själ, Ty han skall bli en kronans karl och lära exercera. Stäm nu opp I vår tropp! Och med högan röst sjung takten, Så det eko ger i trakten. I kronans sköna kläder, De gula och de blå, Vi kråma oss, och jäntorna de följa med i massa. Det är min själ en heder För alla flickor små, Att vid beväringspojkens arm få gå omkring och stassa. Mången ann Fästeman Står i öfvergifven väntan, När beväringen tar jäntan. Som tallen uppå backen Så raka ska vi gå, Och om än hjertat bankar, må vi rynka ögonbrynen, Så styfva uti nacken I ledet ska vi stå, Och som soldater höfves se vi morska ut i synen. Grina arg, Som en varg. Blixt och dunder! svär och gorma, Ty det passar ,,uniforma. Vi äro nu soldater Och tappra krigare, Ej någonsin man skådat har en sådan präktig skara. Krut, kulor och granater! Kom gubbar, ska ni se Hur svenska pojkar rätt förstå att kunna glada vara! Ja, rätt så Ska det gå. Sjung i korus, skråla alla: Hej fallala, hoppfallala! 2. I Lägret. Ren skymningen sig sänker och slut är för i dag All exercis, vi tåga hem till lägret ifrån fälten. I morgon ska vi börja på nytt med friska tag, Men nu i qväll vi samlas här i hvila mellan tälten... Hör hit, du gamle grenadier! Kom sätt dig ibland pojkar här Och sjung, meen tiden lider, Om gamla goda tider! — Gif akt! beväringspojkar då Och hören noga nu uppå: En visa vill jag sjunga om korporalen Rask, Som tjenade den tolfte Karl, när han var bort i Bender, Hundturken sprang som haren blott ör hans stora ask, Och med sin pamp han slog ibjäl ett tjugutal i sender.. Taratatam! hör trumman slär, TLarattata reveljen går. Hvad ljufveliga läten Som klinga från trumpeten! Min visa skall jag sjunga slut, När hornmusiken spelat ut. .Den gamle korporalen var kungens allt i allt, Och blindt han följde jemt sin herres underliga tycken; Om Karl den unga bjelte sin trogne Rask befallt, Så skulle han, försökt att klyfva solen uti stycen.— — Hör vakten ropar: I gevär! Upp. pojkar! Ötversten är här. ort sparka undan kannan, Två fingrar upp mot pannan, ch ropa nu: hurra, hurra! Tack, mina gossar, det är bra. När kungen gick att jaga, då följde Rasken med. En jägare som han, min själ, den kan man kalla duga; Hans vapen var hans knutna band, och när han då blef vred Med den han björnen slog ibjäl, som vore han en fluga ... Nu pojkar kommer kocken hit ; Med hafregröten varm och hvit, ! Jag tror, det kan er smaka Att äta kronans kaka? Den är ej stor, dä visst och sannt, Men säker som en bankoslant. .Och vill ni höra mera om korporalen Rask? ; Det var en tusandjefla karl, som intet kunde pressa; : Han sof på bara marken i snö och storm och slask Och mådde ändå lika bra som mången fin prinSeSsa. .. Till korum kallar trummans bud Och sakta klingar psalmens ljud: -Min gerning nådigt skåda Hjelp du det bästa råda! — Min visa, som är mycket lång, Jag sluta vill en annan gång.