Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 2

skola vara sosterländska. Jag finner det derföre både önskvärdt och berömvärdt, att könstnären till föremål för sin behandling väljer nationella ämnen. Ty förmår han icke att återspegla det lif. som rört sig omkring honom och utvecklat sig för hans ögon och hans eftertanke alltifrån barndodomen, eller den natur, der hans vagga ställdes, så är det väl föga antagligt att han med större framgång skall kunna behandla det från honom fjerra liggande, hvarmed han är mindre införlifvad och förtrogen. Alltså förmenar jag, att valet af fosterländska ämnen främjar utvecklingen af en fosterländsk konst. Såsom den bästa utgångspunkten för ett sådant sträfvande har man ofta betonat och framhållit en bestämd och öfvervägande rigtning emot det fornnordiska, -en föresats att framställa bilder ur det fornnordiska lifvet och mythologien. Dock vill jag härvid bemärka, att denna föresats icke må leda till någon ensidig tendens. Ty då den verldsåskådning, som låg till grund för det fornnordiska lifvets yttringar, längesedan än en öfvervunnen ståndpunkt, så bör detta lif afspeglas, endast såsom uppfattadt i sin historiska sanning, på samma sätt som t. ex. Thorvaldsen kunnat uppfatta och återgifva de grekiska gudarne och heroerna. Vinsten och betydelsen at ett sådant arbete äro i alla händelser fruktbärande och af stort intresse, så mycket mera som konsten här kan skrifva ett blad om vår nationalitets grundvalar, lagda i längesedan förgångna tidehvarf. Men den uteslutande enda flödande källan för sannt fosterländska motiver är det fornnordiska lifvet ju icke; konsten kan med lika rätt söka sina ämnen från medeltidens lif och folkdikt, från den nyare tidens förråd af stora minnen, samt först och sist ur det lefvande lifvet sjelft, ehvad det bänför sig till det förflutna eller kommande. Och den natur vi bebo framter för konstnären ännu ouppmätta fält af skönhet och storhet. Med det hittills anförda har jag emellertid velat säga, att det nationella inom konsten visserligen befrämjas, men icke är alldeles beroende af valet af ämnen. Tvärtom ligger det vida mera i behandlingssättet. Då jag till förtydligande häraf icke kan söka göra min mening klar genom bestämda begrepp, vill jag antydningsvis framhålla, hurusom det nationella inom konsten är något som ligger förborgadt inom sjelfva vår känsla och söker sig ett uttryck, likasom det osynliga doftet af en blomma, hvars behag vi erfara, utan att straxt kunna förklara. Konstnären skall i sin verksamhet skapa bilder, som öfverensstämma med vår nationalitets väsende och karakter. Ty rotfästad endast i denna jordmån kan vår konst utveckla sig organiskt, likasom växten utvecklar sin stjelk, sina blad och sin blomma under en blid sol. Må vi derföre icke underskatta vårt eget och upphöja allt utländskt såsom ensamt förträftligt. Den konstnär, som förbiser allt fosterländskt och blott jagar efter att efterapa det främmande, nödgas jag sammanställa med dem, som förgäta fader och moder, öfvergifva sitt fädernesland och gå bort öfver hafvet för att spårlöst försvinna, sedan de förlorat sitt tungomål. . ö — Utslygten till Trollhättan. Såsom förut är nämndt, ingick i programmet för konstnärsmötet äfven en af bestyrelsen för mötet anordnad utflygt till Trollhättan och de natursköna omgisningarne derstädes. Då den till i går e. m. kl. 1 utsatta tid, inom hvilken anmälningarne skulle göras, var tilländalupen, hade emellertid endast ett fåtal medlemmar uttagit biljetter, sannolikt tillföljd at den på förmiddagen rådande ostadiga väderleken, men sedan morgonen i dag ingått med en strålande sol och varm temperatur, begynte allt flera deltagare att infinna sig, och då det för resan bestämda ångf. ,,Byelfven vid 6tiden afgick, prydt med hundratals flaggor, räknade samlingen omkring 80 personer, bland hvilka flera damer. De resande förmodades skola framkomma vid 11:tiden och återväntas hit omkring midnatten. 9 A . A 2.—