Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 2

festtalet för dagen, hvari med hänförande vältalighet besvarades frågorna: ,Hvem var Wadman? och , Hvad är Par Brikoll? — Det skulle vara oss en stor fägnad att kunna i dess helhet återgifva detta tal, hvilket, på ett utmärkt sätt framsagdt, synbarligen gjorde ett djupt intryck på ähörarne. Tala slutade med att framhålla den nu försiggående högtidligheten såsom en värdig afslutning af veckans stora allmänna högtidlighet, det skandinaviska konstnärsmötet, samt utbringade till sist ett ,Lefve Wadman! Lefve Molin! Lefve nordens konst! Letve nordens konstnärer! — af brikollisterna besvaradt med fyrfaldiga, jublande hurrarop. Härefter uppstämde kören en för tillfället författad hymn, till melodi af en bland brikolleriets högtidssånger, med följande text: Sång, som bevingar, Sång, som betvingar! Adla i lifvet Allvar och skämt. Glädjen bevinga, Sorgen betvinga, Fyll med din gudom Helt våra bröst! Processionen återvände nu i samma ordning, som den anländt, och härmed afslutades den i all sin enkelhet imponerande festligheten, som gynnades af det angenämaste väder och alltigenom försiggick i den ypperligaste ordning. Wadmans minnesvård är, såsom förr meddelats, åstadkommen genom frivilliga bidrag inom Göta Par Brikoll. Bysten är utförd i samma stil som Bellmans och endast !, mindre än denna. Gjutningen är verkställd i Stockholm af samme konstnärer, som gjutit Carl den tolftes staty. Piedestalen är af finhuggen Malmöns granit. På dess framsida läses under en lyra namnet J. A. Wadman och nederst på sockeln: Af Göta P. B. Vid modelleringen af bysten, hvars porträttlikhet vitsordas af personliga vänner till Wadman, har professor Molin följt 2:ne porträtter, det ena ritadt i blyerts af en ungdomsbekant till skalden, det andra i pastell, taget ett par timmar efter skaldens död. I denna minnesvård har den frejdade konstnärn skänkt Göteborg ett nytt alster af sitt snille, ett nytt konstverk af högt värde, hvilket i sin mån skall bidraga till att göra hans namn oförgätligt inom det samhälle, som sett honom födas. — Afskedsfesten å Lorensberg för de fremmande deltagarne i konstnärsmötet egde rum i går afton. Den bevistades, utom at dessa aktade gäster, utaf ett stort antal medlemmar af Göteborgs samhälle med sina damer, ett antal just lagom stort, för att trefnaden ej skulle lida något afbräck genom en alltid oangenäm trängsel. Sexan serverades i restaurationsbyggnaden, hvarefter man begaf sig till teaterpaviljongen, der man samlades kring de fyllda bålarne. Här utbringades nu en serie skålar af dels allvarlig, dels skämtsam beskaffenhet, de flesta beledsagade af vackra sånger, utförda af sällskapet P. B:s jemväl till festen inbjudna sångkör. Skålarne, för hvilkas innehåll vi, såsom lätt inses, ej kunna närmare redogöra, utbringades i nedannämnda ordning af följande talare: at landshöfdingen grefve Ehrensvärd för konungarne Carl XV och Kristian IX; af stadsfullmäktiges ordförande, grossh. C. F. Wern, å stadens vägnar, för den nordiska konsten och de nordiska konstnärerna; af professor Ed. Bergh (med en tacksägelse i de svenske konstnärernas namn) för Göteborg; arkitekten Klein utbragte en tacksamhetsskål å de danske artisternas vägnar; prof. Storch föreslog en skål för nordens qvinnor och serskildt för Göteborgs fruar, ,, hvilka tilllåtit sina män att emottaga oss; artisten Lerche utbragte, inflätande en tacksägelse från de norske konstnärerna, en skål för konstnärsmötets ordförande, landshöfdingen Ehrensvärd; d:r P. Udman föreslog en skål för ritundervisningen i norden och de i mötet deltagande ritlärarne; löjtn. Brandelius utbragte en versifierad skål för qvinnan, med serskildt afseende på Göteborgs damer, för hvilken skål litterat. V. Sjö-. berg, efter dertill erhållet uppdrag, tackade, föreslående tillika en skål för de nordiska konstnärernas hem, hvarefter d:r Ödman sjöng Bellmanssången Upp Amaryllis Härpå följde en af arkit. Klein utbringad skål för inbjudarne till mötet, ledarne af detsamma och serskildt för sekreteraren, d:r Ödman, efter hvilken skål hr Erik Bögh, på derom ljudeligt framställd anhållan, sjöng en af sina så högt gouterade Viser. Följde så skålar, utbragta af: amanuensen Eichhorn för Bellmans minne; af artisten Blombergson för de tillstädesvarande konstnärer, hvilka tillåtit honom begagna deras taflor för hans ,,scenerier; af d:r Sohlman för Skandinavien; af hr Klein för Gunnar Wennerberg; af hr Eichhorn för Par Brikolls sångare och Göteborgs skarpskyttemusikkår, m. fl. andra skålar, deribland jemväl en för de förtjenstfulle anordnarne af konstutställningen, hofmålaren Saloman och löjtn. v. Gegerfelt. Den angenäma festen afslutades vid midnattstiden. — Ordensutnämningar. H. M:t konungen har, efter hvad man försport, ut