Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 1

nHögländaren. k) Roman af Balduin Möllhausen. (Fri otversättning Af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Mac Leary märkte ej att den sedan många år tillslutna dammluckan var uppdragen. Men då han på den andra stranden gick framåt bredvid säckpiparen, stannade han plötsligt. — Hör hvilket tjut och slammer, som framtränger från den gamla qvarnen. Hvad kan det vara? frågade han ängsligt. — Det är stormen, mitt barn, som tjuter mellan de lösa bräderna, svarade Rob och drog honom framåt. — Det låter så hemskt, invände Mac Leary och följde honom motsträfvigt. — Hör inte derpå, mitt barn, svarade Rob med hycklad munterhet, — lyssna heldre till vattnets brus, — det är en bättre musik, — en skön musik för resan. Mac Leary ryste; hans urgamle anförFandts röst föreföll honom åter så hemsk som om den antydde en dold fara. Ovilkorligen såg han sig tillbaka. Trädens skuggor dämpade visserligen månskenet, men han säg tydligt indianens gestalt bakom sig, ock lika så tydligt hörde han björnens högljudda vädrande, då han uppryckte någon planta. Elera gånger tänkte han på att genom flykten vadandraga sig det sällsamma inflytande, som säckpiparen utöfvade på honom, men bevaka af den 2) Se H.-T. N:o 135.