Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 1

som nå till skyarne, — kom, du kan inte stanna här, — du är ju en — mördare, en förfalskare! Med dessa ord trängde han Mac Leary in i kanoen. Likasom bedöfvad gled den unge mannen till den nedre ändan af den bräckliga farkosten, der han satte sig och fattade krampaktigt en åra. — Allt klart, sade säckpiparen åerefter sakta till schippewän, i det han räckte honom handen. De båda vännerna blickade stadigt in i hvarandras ögon, nickade en kort helsning, visade nästan omärkligt mot himlen — och detta var deras sista afsked här på jorden, Långsamt steg säckpiparen in i den större kanoen, hvilken på den sandiga sluttningen och under den ökade lasten tyngde så starkt nedåt, att Frolic knappt förmådde tillbakahålla den. Då han ned. satt sig beqvämt och fört munstycket af sitt instrument mellan läpparne, lät han en klagoton strömma ut från den fyllda säcken, Indianens ögon riktades nu skarpt på den vräkande vattenytan. Hans spända armmuskler aftecknade sig tydligt under den rödbruna huden. Men så snart en ny svallvåg spolade mot den längre kanoens bog, lutade han sig plötsligt emot båtarne, hvilka genast, dels rullande på den lösa sanden, dels burna af den tillbakakastade vågen, hastigt gledo nedåt. (Forten