Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 1

äter i dödsångest, för att undgå de hemska bilder, som plågade honom. Mac Learys — de vänta Den siste — Mac Learysvarade gubben högtidligt likasom drifven af ett demoniskt vansinne. Mac Leary skrattade; det var ej längre en redigt tänkande menniskas skratt; men derefter mumlade han med halfhög öst; sne Han med hallhåg vI djupet — sänks kroppen, Men själen — befrias. Mac Learys — de vänta Pen siste — Mac Leary, Stigen förde genom en granskog; på den andra sidan om den smala skogsremsan låg den kokande Huronsjön, I sällsamma ackorder sjöng vinden mellan de otaliga barren; ihålig och hotande brusade den angränsande bränningen. Mac Leary vågade ej fråga vidare, ty han fruktade svaren, Omkring hundra steg från stranden stannade säckpiparen plötsligt, — Hjelp Frolic, sade han till sin anförvandt och visade mot ett mörkt föremål, som låg till hälften doldt af en kullfallen ran. Mekaniskt gick Mac Legary from till indianen och Tramdrog, 1 förening med onöm, en lätt barkkano, densammai hvilken Fortis hade blifvit afhemtad från jakten. i pe båda männen u plystade på sina axlar den lätta farkosten, som jemte två amå skofvelformiga åror äfven innehöll de gamla vapnen, hvilka Mac Leary nu hade lagt ifrån sig.