skola blifrande forskningar i hittills otillsängliga källskrifter kasta ett ännu klaare ljus öfver denna sak, så att det blir idagalagdt att ferkligen Görtå hade god itsigt att åvägabringa en fred, som under låvarande förhållanden kunde anses lyckig och ärotull, när den olycklige hjeltekonungen föll vid Fredrikshall. Bidrag til den danske Literaturs Historie af N. M. Pelersen. Anden Vdsave ved Cand. Mag. C. E. Secher. 6—10 feste. Kjöbenhavn. Fr. Wöldiks Forlag. 1868. Äfven för svenska läsare måste en ny ipplaga af N: M. Petersens förträffliga arhete vara välkommen, då den förra på änge icke varit att i komplett skick bekomma uti bokhandeln. Denna edition är ymsorgsfullt genomsedd och till en del bearbetad af förf. sjelf samt betydligt billisare än sin föregångerska. Då dertill kommer att uti vårt land intresset för brödrarikets litteratur, språkutveckling och med Sverge på det närmaste förenade kulturhistoria i högst betydlig mån tilltagit, sedan detta , Bidrag til den danske Literaturs Historie först offentliggjordes, är det helt naturligt, att en vida större uppmärksamhet egnas ät denna upplaga än den, som skänktes åt hennes föregångerska. De häften, som vi här anhälaf behandla den period, som förf. kallar det lärde Tidsrum. Ötverallt röjas noggranna, vidtomfattande studier af det mångsidiga ämnet, skarp blick och säkert omdöme. Intressanta äro teckningarna af de på de skilda gebiten mest framstående ochi den vetenskapliga, litterära eller sociala utvecklingen mest ingripande personligheterna, Flera af dessa skildringar äro derjemte af den beskaffenhet, att de sprida klart ljus öfver flydda tiders sociala förhållanden, seder och det sätt hvarpå den danska envåldsmakten förfor, då det gällde att upprätthålla skick och ordning i den litterära och den vetenskapliga verlden. Flera exempel på höga vederbörandes opålitlighet och orättvisa mot Danmarks berömdaste män ha genom historiens försorg kommit till efterverldens kännedom, men förf. framhåller andra, som äro mindre kända. Såsom ett sådant må nämnas det ytterst despotiska och tadelvärda förfarandet mot den danska häfdateckningens fader, Anders Sörensen Vedel, som utan ens en skymt af berättigande af Kristian IV beröfvades alla dokumenter och förarbeten, som han efter decenniers trägna mödor egde att lägga till grund för sitt tillämnade historiska arbete, endast derför att den unge monarken och hans omgifning fattat ovilja för honom och ville uppdraga tecknandet af fosterlandets öden åt en annan. Väl att de tider, då ett barbariskt godtycke kunde göra sig gällande i dylika saker, äro förbi! A.