Norge. Förslaget om norska ståthållarepostens fskaffande föll den 11 Juni ånyo i storhinget och erhöll icke en gång enkel maoritet. Med anledning häraf meddelar iftenbladet några ord, som vi införa utan tt för öfrigt yttra oss för ögonblicket om leri förekommande reflektioner. Tidningen åger: Pen segrande majoritetens uppfattning uttalades näcr debatten af Bagger, som öppnade förhandingarna med en öfversigt af frågans historia, Ueand, som förklarade sig icke en gång ämna rösta ör det af honom sjelt framställda alternativa förlaget, Christensen, som ville, att man icke skulle aga det initiativ, som konungen i sitt diktamen hade förbehällit sig sjelf, Schweigaard, som frukade, att, om man nu också antoge förslaget, slitningar likväl skulle uppstå med brödrafolket, samt Aschehoug. Den siste talaren var den ende af dem, som uppträdde mot beslutet, som hade något nytt moment att inlägga i diskussionen. Hade frågan, yttrade han nemligen, kommit under behandling för ett par månader sedan, kunde han möjligtvis hafva gifvit den sin röst; nu deremot rågade han icke detta, emedan regeringen icke skulle få tillräcklig tid att öfverväga, buruvida kunglig sanktion skulle meddelas eller ej — ett argument, mot hvilket Daae fullt befogadt framhöll, att denna fråga nu dock verkligen var så gammal och så uttömmande debatterad, att den måste vara klar för hvarje norsk man. För förslaget talade Motzfeldt, Daac, Richter, Sörensen, Steen, J. Sverdrup och O. Velde. Af dessa talare framhölls med stor styrka, att det var icke mindre i unionens och hela Nordens än i Norges inintresse, att denna fråga nu ändtligen finge en tillfredsställande lösning, likasom också att den regering, som hade trott, att tidpunkten nu vore läglig att framlägga det hvilande revisionsförslaget, ju derigenom hade uttalat, att ett sådant omslag i stämningen i Sverge hade egt rum, att det icke mera vore någon fara för slitningar och tvistigheter med brödrafolket i anledning af ståthållarefrågan. Antingen det nu emellertid var farhåga för att komma i kollision med det kungliga initiativet, fruktan för en möjlig storm af ovilja i Sverge — något som visserligen icke framträdde under debatten, men som man i majoritetens fullständiga brist på vigtigare skäl föranledes antaga — eller obenägenhet att genom afskaffandet af ståthållareposten undanrödja det hinder för ett större politiskt närmande mellan de förenade rikena, som ligger i att denna fråga hålles öppen nog af resultatet blef, såsom nämnts, och storthingsmajoriteten kan lyckönska sig fver att hafva undanskjutit en af de många vigtiga frågor, som denna gång varit uppställda till besvarande, men af hvilka den tyvärr endast bar förmått att lösa ett temligen begränsadt antal. (Efter D. A.) — Resestipendium. Akademiska kollegiet har gillat det af studentersamfundets bestyrelse gjorda valet, hvarigenom teol. kand. Jakob Swerdrup blifvit utsedd att under innevarande år åtnjuta det kongl. resestipendiet för att under ett uppehåll vid Köpenhamns universitet studera det danska folkhögskoleväsendet. — Studentmötet. I Studentersamfundet voro, enligt Kristiania Aftenbladför i Måndags, följande telegrammer uppslagna: