AIHIUG 5L1 0 — 2Ä ol efter fastställd sämja 13,27 82 öre jemte inta från lagsökningsdagen samt 75 rdr samfäldt nkostnader för stämningens delgifvande till hvarje. Dörby den 13 Maj 1869. Pehr Kullberger, prost kyrkoh. i Dörby Å Kläckeberga. Falun. Till de nodlidande i Småland ba Dalarne insamlats 10,974 rdr 13 öre, Konstnärsmötet. Den pedagogiska sektionen hann vid itt sammanträde i går e. m., hvilket pårick från kl. 6 till 9, endast att behandla num. b) af den första frågan, ett tillräckigt bevis på den grundlighet och det allår, hvarmed detta vigtiga ärende afandlades. Momentets lydelse var sölande: Efter hvilka principer bör den första undervisningen i frihandsteckning utveckas? Det faller af sig sjelft, att här ej kan vara fråga om att utförligt återge den ntressanta och omfattande diskussionen. Referenten måste vara belåten, om det kan lyckas honom att lemna en blott någorlunda tillfredsställande sammanfattning deraf. Diskussionen öppnades af IIr Rodhe, som anmärkte, hurusom man fordom i alla undervisningsåmnen mest lagt vigt uppå lärjungens arbete. En nyare tid fordrar deremot det mesta arbetet af läraren. Så är ock fallet i afseende på ritundervisningen. Läraren bör, åtminstone under den första tiden, följa lärjungen ända från punkten och noga öfvervaka alla af honom begångna fel. Läraren bör teckna före och för eleven förklara, hvarför det skall vara så eller så och icke annorlunda. Han bör uppmuntra eleven och underlätta hans arbete. Lärare och lärjunge böra just under arbetet stå på förtrolig fot med hvarandra. Det är önskvärdt, att de förberedande öfningarne bli så fullständiga som möjligt, men det oaktadt bör eleven så tidigt som ske kan börja med figurerna, ja läraren bör tillochmed låta eleven sjelf utfundera hvad han kan bilda af de räta linierna. Hr arkitekten Klein opponerade sig på det bestämdaste mot den föregående talaren, utvecklande i ett utförligt och grundligt föredrag skälen för sin äsigt, att den förberedande kursen borde vara så kort som möjligt. Tal:n åberopade exempel från handtverksskolan i Köpenhamn, der man till en början vid ritundervisningen lagt en så ofantligt bastant grund, att man aldrig hann ofvan jord. Denna grundlighet blef dock snart utdömd; men man öfvergick dervid till den motsatta ytterligheten att bortkasta all elementarundervisning. En medelväg måste nu inslås; man sökte undvika de alltför långa förberedelserna, utan att dock lemna den nödvändiga elementarundervisningen ur sigto. Vid den nu pågående utställningen kunde man få se prof på de lyckade resultaterna af denna metod — arbeten, utförda utan alla de långa förberedelserna. Om man låter eleven i månader rita streckar, kommer man ej så långt, som om man efter blott en månad låter honom börja med ett ornament. Man ritar lika lätt en kombination af 5 eller 6 krokiga linier, som dessa 5 eller 6 linier hvar för sig. Tal:n måste på det afgjordaste påyrka, att man bibringar eleven färdighet samtidigt med elementarundervisningen. Hr Ordföranden anmärkte, att den föregående talaren syntes helt och hållet ha missuppfattat frågan, hvilken icke gäller tillämpningsskolor, utan de allmänna skolorna. Här är det den teoretiska grunden, som skall gälla. Denna metod är ingalunda en föråldrad, utan tvertom en den nyaste. Den enighet härutinnan, som råder mellän män af facket äfvensom pedagoger, kan ej lemnas utan afseende. Hur skall nu denna undervisning, åt hvilken blott en ringa tid är beskärd, få sin betydelse? Kan det vara rätt att ej göra den systematisk? Nej; det är af högsta vigt att man kommer öfrerens om, det ett system bör följas, heldst i de ifrågavarande skolorna, der man ej afser att bilda konstnärer, utan endast goda handtverkare med vördnad för konsten. Lyckas man att i skolorna få dessa principer införda, skola de förhastade omdömena om dem snart förändras. Hr Saloman: Principen att låta eleverna till en början rita mellan gifna punkter i ritböckerna, ja till och med öfverdraga hela figurer, är en själsmördande metod, i stället för att man borde använda en själsbildande sådan. Eleven måste veta hvad han vill göra, eljest blir öfningen blott mekanisk. Ingen metod är, enligt talarens åsigt, lämpligare än de i nyare tider införda väggplanscherna, vid hvilken metods tillämpning elevena förmåga straxt från första ögonblicket tages i anspråk. Läraren bör låta undervisningen åtföljas af ordet; den blir då fullt pedagogisk. Det finnes en väsentlig skillnad mellan ett öfningsoch ett vildningsämne. Skrifnivgen t. ex. är ett öfnings-, men ritningen ett bildningsämne. Jemte det talaren förordade väggplanscherna, ville han äfven anbefalla en metod, hvaraf han i utlandet sett goda resultater, nemligen minnesritningen, hvarigenom åskådningsförmågan i hög grad skärpes och en mekanisk kopiering alldeles omöjliggöres. Ville således äfven förorda minnesteckningens införande i ritundervispingen, såsom varande af en väsentlig praktisk nytta i lifvet. Hr Klein vidhöll sitt påstående, att man tröttar eleverna genom ideligt upprepande af samma öfningar. Ritundervisningen afser mindre en utbildning af handskickligheten än själsutbildningen. Hr Bock trodde det vara svårt att uppställa 8 a några principer för den första undervisningen. it Den ene eleven kan ha intresse för ett, den andre för något annat. Principernas fastställande må tillkomma läraren. Eleven bör bibringas smak. Ritningen är ett medel till bildning och ett angenämt tidsfördrif, som i viss mån kan jemföras med musiken. Ju mer eleven förstår och inser, att den verkligen är ett högt bildningsmedel, desto större blir hans kärlek dertill. Den af hr Klein rekommenderade undervisningsmetoden betecknade talaren såsom alldeles felaktig och anförde ytterligare skäl för detta sitt påstående. — Svaret på den uppställda frågan kunde affattas helt kort: bestämmandet af principerna må öfverlåtas åt läraren, som bör sköta sitt åliggande med kärlek, aktgifvande på hvarje särskild elev. Hr Saloman ansåg detta ej kunna låta sig göra. Läraren kan ej sysselsätta sig särskildt med hvarje elev; alla måste behandlas efter en gemensam princip. Så sker vid all annan undervisning. Man bör helt och hållet hålla sig till åskådningen. Hr löjtn. Thalbitzer anmärkte, att man i afseende på ritundervisningen befunne sig på en annan ståndpunkt än gentemot annan undervisning. Vid all sådan måste afseende fästas vid anlag och förmåga, men vid ritundervisningen är det möjligt att något afvika från detta bestämda syste an