Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1869, sida 2

Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. En ny sasa intog notarien. — Huru, om den gamle mannen skulle dö här, och jag endast vore hänvisad till den blodtörstige indianens nåd? frågade han sig sjelf, och förtviflad ryckte han på sina band, så att de trängde djupt in i hans kött. — Gode vän, bad han åter qvidande, — se hur förkrossad jag ligger här framför er; jag tillstår att jag har förtjenat ett hårdt straff, men jag kunde försona mycket, om ni befriar mig från en belägenhet, som gör mig vansinnig. Men Rob stirrade ännu oafvändt på månen; han hörde ej de ord, som förtviflan afpressade Whiteleaf. — Det är inte ert allvar, fortfor den sistnämnde knappt begripligt, — jag vet att ni har menskliga känslor; ni ville låta mig erfara helvetets qval, men ni villinte döda mig, så att jag må kunna vända om på min syndiga väg och verka välsignelserikt. O, gode, gamle man, säg att jag har gissat edra tankar, säg att jag har blifvit straffad nog, men släpp mig lös! Slå mig om ni vill, trampa mig under fötterna, — men skänk mig endast lifvet. Notariens tänder slogo häftigt mot hvarandra, han kunde ej vidare tala, ty ) Se H.-T. N:o 132,