aktion mot de af Charles Sumner uttalade åsigterna i Alabamafrågan. Det republikanska partiet har beslutat att sätta denna frågas afgörande på sitt program vid de till hösten förestående kongressvalen. Den bårdnackenhet, hvarmed amerikanarne vidblifva sina anspråk härvidlag, har äfven funnit sitt uttryck i ett tal, sc general Butler, den bekante chefen för det republikanska partiet, nyligen hållit i representanternas hus. General Butler ansåg det visserligen icke för sannolikt, att Rlabamafrågan skulle leda till ett krig mellan Förenta Staterna och England, men förmenade att unionen endast kunde vinna genom en sådan eventualitet. Det skulle för det första vara lätt för unionen att bemäktiga sig Canada; endast de i Nya England bosatta irländarne skulle vara nog härtill. Äfven i de ötriga engelska besittningarne funnes jäsningsämnen nog, hvaraf en brand kunds uppstå. Men den hufvudsakligaste föråelen för unionen — i händelse af ett krig med England — skulle bestå deruti, att importen från England skulle upphöra, hvilket skulle gifva de nordamerikanska manufakturerna en sådan lyftning, som administrationen icke kunnat förskaffa dem på !, århundrade, För öfrigt borde man gifva England tid — t. ex. ett halft år — för att uttänja den nya, genom Alabamatraktatens förkastande beredda situationen. Derpå gingo äfven Motleys instruktioner ut, hvilka helt enkelt lydde på, att intet i saken skulle företagas. Om England under loppet af den bestämda tiden icke toge något initiativ i saken, hvarigenom utsigt yppades för ett , rättvist afgörande, kunde man ju till en början afbryta den diplomatiska förbindelsen, Närmaste följden häraf skulle vara den engelska industriens ruin och utbrottet af en ,,hungersrevolt, hvilket skulle vara nog för att förmå England till eftergifvenhet. Enligt berättelser från Nya Skottland har underhuset derstädes med 27 röster mot 7 förkastat förslaget om anslutningen till den Canadiska unionen. AFRIKA. I fall den franska ,Patrie är riktigt underrättad, synes det för närvarande icke vara stor utsigt till, att Suez-kanalens öppnande skall komma att bevistas af många monarker. Så lärer sultanen definitift gifvit afslag, åberopande sig på de inre förhållandena i hans land. Kejsaren af Österrike och konungen af Italien lära likaledes afslagit inbjudningen, och meddelandet om, att franska kejsarinnan skulle komma dit lärer vara oriktigt.