Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1869, sida 2

gar företogs först till behandling, och be slutade mötet att, utan att nu ingå i nå gon detaljerad granskning af jörslaget, öf verlemna det till den komitk, som tarbe tat detsamma (hrr Ad. Björck, E. Lodin och S. A. Hedin) med anmodan till ko miten att, sedan teckning skett, samman kalla de personer, hvilka antecknat sig så som blifvande medlemmar af föreningen och som derefter sins emellan skulle fatt: definitivt beslut rörande förslaget. Dett återlemnades nu till den tillstädesvarandc komiteledamoten hr Lodin, med uttalande af mötets tacksamhet till komiteen för dess hasda möda. Slutligen beslöts att 3:nec C. E. Ekgren, R. Wall och OC. Lundin. vid förra mötet väckt förslag om utarbetande af en , svenska pressens historia upplästes och lades till handlingarne. Den vid gårdagssammanträdet beslutade skrifvelsen till general-poststyrelsen föredrogs och godkändes, hvarefter till behandling företogs hr Borgs motion N:o 4: vatt Slockholmspressen mera än hittills öfrerrakar de korrespondensartiklar, som från hufrudstaden spridas till landsortstickningarne, samt att dessa d sin sida utöfva kontroll öfver korrespondensartiklar, som från resp. landsorter inflyta i Stockholmsblad — (det bästa sättet att oskadliggöra skandalskrifveriet, eller den i skrift kringspridda lögnen). Samma kritik torde ock hufvudstadens tidningar böra utöfva inbördes, så att ingen må anse sig berättigad att låta påtagliga och bevisliga osanningar stå omotsagda eller ovederlagda, de må förekomma i hvad tidning som helst. Hr Sohlman ansåg obehöfligt, att mötet fattade något beslut med anledning af denna hr Borgs motion, alldenstund det första publicistmötet redan ganska bestämdt uttalat sig mot de påpekade oskicken. I öfrigt vore ordställningen i motionen något egendomlig: det är väl i främsta rummet redaktörerna i landsorten sjelfva, som skola utöfva kontroll öfver sina korrespondenter, och icke hufvudstaqstidningarne. De förstnämnda redaktörerna borde vara mera uppmärksamma och noggranna vid valet af korrespondenter i Stockholm, än som nu i allmänhet är fallet. Hr Gumelius påpekade svårigheten för en tidi ningsredaktör i landsorten att kontrollera om en I person, till hvilken han eljest har anledning atv hysa fullt förtroende, någon gång låter sin penna löpa för fritt. Detta kan dock hufvudstadspressen göra, och den skulle vara förtjent af tacksamhet, om den ville belysa af korrespondenter begångna misstag. Tillstyrkte gillande af motionen. Hr Hedlund instämde med hr Gumeelius. Beriktiganden af faktiska misstag i tidningskorresponsuppleanter åt komiterade skulle tillsättas, och utsågos härtill med acklamation hr En skritvelse från hr Hedin rörande ett denser-kunde och borde ju rättast ske från den! plats, hvarifrån de utgått. I fråga åter om chikaner och smädelser i sådana korrespondenser tillkomme det den emottagande redaktionen att kontrollera dessa och bära ansvaret för dem. Såsom 4 j en allmän grundsats borde antagas, att hvar och en på sin ort utöfvar behöflig kontroll. Dock ville tal:n utsträcka detta derhän, att härvidlag icke blott bör vara fråga om de stackars korrespondenterna, utan äfven om hufvudredaktörerna sjelfva. Hr Soklman anmärkte, att de ifrågavarande korrespondenserna i allmänhet föga innehålla fakta, utan ofta dels endast löst framkastade rykten, dels anspelningar på privata förhållanden. Det skulle bli temligen ofruktsamt, om hufvudstadspressen inläte sig på någon kritik af denna art utaf författareskap. IIr Bilow trodde ej, att för närvarande några speciella anledningar funnes för framställandet af en motion sådan som hr Borgs, Hr Blomstrand ville serskildt betona slutorden i motionen. Det vore oriktigt och oklokt attlemna påtagliga och bevisliga osanningar utan vederläggning endast af det skäl, att de förekommit i en tidning, om hvilken man gjort sig till regel att icke tala, enär desamma på så sätt erhölle sken af att vara sanningar. Dylika falska sramställningar borde, säsom motionären framhållit, belysas och vederläggas, de må förekomma i hvilken tidning som heldst. Hr Gumelius instämde med hr Balov i hans åsigt, att korrespondenterna i allmänhet på sednare tider varit angelägna om att hålla sig till faktiska förhållanden. Full anledning funnes desto mera till att önska, att faktiska misstag icke måtte få stå ovederlagda, Hr Sohlman vilie gerna erkänna, att i det anmärkta förhållandet en förbättring inträdt, men icke sedan ett par år tillbaka, utan endast sedan förra publicistmötet, vid hvilket saken skarpt framhölls. — I intet land har man ansett pressen ega ett sådant åliggande att utöfva en sådan kontroll, som den ifrågasatta, och detta kan ej heller behörigen ske å någon tidnings sida, enär härför skulle erfordras ett serskildt kontroll-departement. Önskvärdt vore, att man öfvergåfve det här och der begagnade ignoreringssystemet. Ett allmänt etablerande af denna princip skulle innebära ett mycket godt korrektiy. Den efter slutad diskussion af hr Ordföranden framställda fråga, huruvida mötet lemnade sitt bifall till hr Borgs motion, besvarades med nej. — På förslag af herr Hedlund, beslutade mötet uttala, att det ansåge den förda diskussionen innefatta tillräcklig upplysning om mötets opinion, itan att någon resolution vore behöflig. Sedan denna fråga blifvit afgjord, aforötos, kl. 11 f. m., förhandlingarne, för ut fortsättas efter högmässogudstjenstens lut. dl, 1 e. m,, börjades förhandlingarne derned, att hr IIedlund uppläste en från hr Ridderstad anländ skrifvelse rörande pulicisternas pensionskassa, hvilken, enligt ww Ridderstads förslag, borde ställas i amma kategori som artisternas och litteatörernas pensionskassa Yttrandet öfverlemnades, enligt mötets eslut, till den blifvande komitgen. Hr Gumeelius inlade derjemte en reseratjon mot mötets beslut rörande hr Borgs :de ofvan anförda motion. Diskussionen öppnades derefter om hr tr: aren Äetn AAA.. Sedan mötets medlemmar åter samlats 7 SR — n te