Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1869, sida 2

IÅ) :;DATstagens (,alman lags) tillämp ning i trnchfrihetsmäl: en uppenbar olag un. liohet, emedan strafflagen kan i hit hän tt Vömi9a fall undergå förändring vid en ut riksdag och hyuckfrihetsordningen sålunda åsom stående i sammanhang dermed, också, in i afseende på sina strasjbestämmelser fö af åndras vid en riksdag, d. v. s. fullkomlig orundlagsvidrigt-. del Hr Schultz önskade sjelf att denna fråga öfverleslemnades till den beslutade komitöen afs Hrr Wieselgren och Sohlman uttalade samma önskan. a-1 Hr Hedlund sade sig ej kunna förklara motiothärens uttryck ,olaglighets i fråga om strafflagens afstillmpning i tryckirihetsmäl, alldenstund detta stadgande fiunes i grundlagen. rHr Strehlenert anmärkte att dessa hänvisningar jestill allmän lag tillkommit på en sednare tid. Hr Bilow uttalade sin förvåning öfver att presassen underlåtit att i behörig tid bemärka detta ej stadgande i grundlagen. Hr Sohlman anmärkte att förhållandet bör kald las olämpligt, ej olagligt. el Hr Schults besvarade hr Hedlunds interpellag tion och vidhöll sin i motionen uttalade åsigt. bl) Diskussionen afslutades härmed, och rec solutionen blef: tt mötet anser nuvarande stadgande af strafflagen, hvarigenom åtskilliga strafiI bestämmelser i tryckfrihetsmål hänvisas till allmän lag, vara högst olämpligt, samt öfverlemnar motionens vidare utredning till komiteen. Derefter företogs diskussion af momenftet h af hr Schultz? förslag: Förbudet sör den anklagade i tryckfrihetsmål att till sitt försvar framlägga bevis eller åberopa vittnen för sanningen af ! den åätalade artikeln: ett förbud, som icke, finnes i tryckfrihetsordningen utan endast si strafflagen kap. 16. 5 135, Hr Plomstrand förklarade sig fullkomligt öfverensstämma med hr Schultz i denna sak. Irr Sohlman och Wieselgren fästade uppmärksamheten på juryn och ansågo att man ej vore så blottställd som motionären antydt. Man! bör ej förklara detta moment såsom olagligt, emedan detta skulle störa harmonien i lagstiftningen. IHr Brilow yttrade: Vi ega till en del bevisningsrätt, nemligen medelst officiella handlingar. ! Juryn dömer efter samvete och öfvertygelse samt är ej bunden af vittnen. I Hr Gumelius motsatte sig yttrandet att ett erskannande af momentets olaglighet skulle störa! slagstiftningens harmoni. Föreslog det uttrycket, satt under nuvarande förhållanden är förbudet mot serisningen våda, I Hr Hedlund anmärkte att lika upprörande som det är att ej få bevisa, lika upprörande kunde softa den detaljerade bevisningen blifva. Erkände att denna fråga kräfde stort beaktande. I Hr Blomstrand ansåg att man lätt kunde ur. skilja de punkter, derhbevisen 16r en artikels brottslighet eller icke brottslighet kunde åstadkommas. Påyrkade strängt ansvar för den som angriper familjelifvets fridlysta område. Hr crumgligzes föreslog som resolntion, att man borde framhålla som en vada för tryckfriheten: under nuvarande förhållanden förbudet mot den anklagade i trycktrihetsmål att åberopa bevis, då . det gåller emdetsman eller offentlig myndighet. — IIr Hierta befarade att ofvanstående uitalande torde stranda mot den lag, som förbjuder enskilda! personer att i tryck angripa tjenstemän. Diskussionen afslutades dermed, och i: öfverensstämmel se med hr Gumelii förslag förenade mötet sig om följande resolution; h Under nuvarande förhållanden innebär t förbudet för den anklagade i tryckfrihetsmål att åberopa bevis, då det gäller emhetsmän eller offentlig myndighet, en våda för tryckfriheten. Mot denna resolution inlade hr Wieselgren en reservation, enär den åsyftar enlndring af allmän lag. Hr Borgs härefter töretagna motion! n;o 2: vatt all stämpelafgift å tidningar och tidskrifter upphäfves, föranledde ett yttrande af hr Gumalius, som ansåg den ifrågasatta förändringen i och för sig önsklig, men betonade, att den torde komma att åtföljas af betänkliga olägenheter. Oaktadt den nuvarande postchefens alimänt erkända goda vilja och kraftiga inskridande till förmån för en ordentligare tidningsbefordring genom postverket, har man fortsarande alltför ofta skäl att beklaga sig öfrer, att korsbands-l tidningar antingen icke alls anlända tillå ina bestämmelseorter, eller komma sents h då i ett nedsuddadt, kanske halft utnött skick, ådagaläggande, att åt dem egk nats en uppmärksamhet, som må vara smickrande, men ej är eftersträfvansvärd. 1 Nu befarade talaren, att, om postsörval-b karearvodet borttages och i stället en loneförbättring tillgodokommer posttjenstemannen, torde han smått efterhand börja betrakta och behandla de för honom besyärliga tidningarne mera allmänt så, som han b nu understundom handskas med korsbandsexemplaren. Denna betänklighet hade ta-m laren här velat öppet framställa och hop-a pades, att yttrandet skulle framtränga till och efter förtjenst uppmärksammas al ve-B derbörande. Under förptsättning, att denväda kan genom lämpliga åtgärder förecommas, um att ersätiningsasgiften i allafff, händelser icke ma blifva mera betunganle, än den nuvarande, viuc emeilertid ta-l he aren biträda förslaget. 2 Mötet godkände, efter slutad öfverlägging, följande, af hr Hedlund formulerade bo esolution: Mötet vill, med upprätthållande af det sjn rra mötets yttrande i frågan, besluta en ku rifvelse till generalpoststyrelsen med hemtällan, huruvida ej den närvarande stämtil elafgiften jemte postförvaltarearvodet kunle utbytas mot annan lämplig portoafgift ör de tidningsexemplar, som blifva med Actan fändgn aan SS