Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1869, sida 3

Den andra: Herrligt var det i söder, vid palmernas sus, När en vind genom kronorna drog. O, hvad blomman var färgrik, hvad dagen var ljus; Hur förtjusande näktergalin slog! Men naturen ej var Som i norden, så ung. Hennes blick var ej klar, Hennes andedrägt tung. Solens barm Blef för varm, När i strålande karm Ilon for fram öfver jord. — Men vi visste, att vär var i nord. Båda: Ja, här sväfva nu surrande humlor och bin Omkring gullvifvans bräddfulla kalk, Och i sammet och guld, så behagsjuk och fin, Fladdrar fjäriln, en gycklande skalk. Dock, det kommer en stund, (Ack, en stund utaf qval!) Då den grönskande lund Blir så gles och så sval. Solen ler Icke mer Så hugsvalande ner På den klipphöga nord.... Då vi lemna ånyo vår fädernejord. Wilhelmina. — ——