Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1869, sida 2

Norge. Norska Aftenbladet för den 4 Juni innehåller en ganska märklig artikel i fråga om ståthållarepostens afskaffande, för hvilken, uppriktigt taladt, tiden ej synes vara rätt grannlaga vald. Den lyder sålunda: Äfven vid innevarande storthing föreligga till behandling de två förslag till ståthållarepostens afskaffande, som nu ständigt under en mängd år stått på dagordningen, men som icke vunnit thingets bifall, allt sedan sanktion derå nekades år 1560. Frågans omedelbara praktiska betydelse är icke stor och kan aldrig blifva det, ty ståthållareosten kan för längesedan anses vara de facto äfd. Deremot eger förändringen en icke så obetydlig vigt i afseende på förhållandet till Sverige, något som också synes af sakens historia. Saken är nemligen den, att ståthållarefrågan, visserligen icke på grund af sin statsrättsliga beskaffenhet, men genom sin historia, står i så nära sammanhang med revisionsfrågan, att denna senare omöjligt kan lösas, ja knappt så mycket som upptagas till någon allvarligare behandling af den norska representationen, förr än den förra blifvit nöjaktigt löst, så att stäthållarepostens förändring till ett statsministersembete antagits af storthinget och af konungen sanktionerats i norskt statsråd. Nödvändigheten häraf bevisas bäst af de frågan rörande handlingarne. Det kungliga diktamen i norska statsrådet den 4 April 1860, hvarigenom sanktion nekades på beslutet om ståthållarepostens afskaffande, yttrar, ,att K. M:t, såframt han för öfrigt funnit tidpunkten derför lämplig, gerna hade gått storthingets och statsrådets önskningar till mötes. Men en sådan tidpunkt kunde icke efter den sista tidens erfarenhet ännu anses vara inne, hraåan K. M:t ansåg sig böra afvakta en lämpligare tid för ait sjelf förelägga storthinget den ifrågavarande förärdringen i grundlagenTre dagar derefter, den 7 April 1560, framkom det k. diktamen i svenskt statsråd, då K. M:t, med anledning af den i de sy ka ständernas skrifvelse begärda revisionen, förklarade, att han ansåg ändamålet bättre främjas af ett uppskos?Ilvad angår revisionen, så har regeringen sedermera funnit, att en dylik kunde förberedas, d. v. s. att hon funnit, att ,en sannare uppfattning af förhållandet rikena emellan gjort sig gällande i Sverige — den eventualitet, utan hvilken det icke, i öfverensstämmelse med stortbinggadressen af den 23 April 1860, kunde från norsk sida komma i fråga att börja något revisionsarbete. Om det förhåller sig så, om ,en sannare uppfattning af förhållandet rikena emellan nu verkligen råder i Sverge, då bör denna också visa sig deri, att den svenska regeringen och det svenska folket öfvergifvit alla tankar att blanda sig i den norska representationens öfverläggningar och beslut om ståthållareposten. Vi hafva också anledning tro, att detia sednare verkligen är fallet. Ehuru det torde vara tvifvelaktigt, om en klar och bestämd uppfattning af rikenas förhållande till hvarandra i sin helhet taget och i alla sina engkildtheter verkligen vunnit så mycken mark i Sverge, att man skall, med full trygghet för att icke väcka slumrande fördomar, kunna om några år behandla det hvilande revisionsförslaget, anse vi det dock vara temligen sökert, att så är fallet