Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1869, sida 1

A — —x—— Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Han ville, om ock endast för att vinna tid, fortsätta med sina hala ord, då Rob utbrast i ett hest skratt, hvilket fann ett ohyggligt genljud i Frolics korta, skallande stridstjut och björnens fnysande, hvilka båda endast med möda tycktes återhålla sin mordlust. — Ni vill efterskänka mig min arme, unge anförvandts skuld? Ha! Förbannad ware den Mac Leary, som emottar en cent af ert guld, hvilket är befläckadt af edra dyckliga offers ångestsvett och tårar, Nej, ni erhålier er fulla betalning med räntor, Fer min slägting skallsörjas utan er hjelp. Hahaha! Vi ba tillräcktigt för vår förestående resa; — men nu skola vi göra upp vår räkning, — men nej — inta här, :afbröt gubben sig plötsligt, — nej, inte här, ty ni kan förstå att jag inte kunde gömma mina pengar i ett hus, der hvarje börbigående kan intränga och bestjäla mg; — jag har gömt mina skatter på ett säkert ställe, och dit vill jag föra er, så att ni må ta så mycket ni vill, — hela säckar af blänkande guld och gnistrande ädelstenar. Jag ser i fjerran, — ödet dppfylles, som jeg har förutsagt, — inte Mängre skall man hkåna den gamle säckwiparen. 2) Se H.-T. N:o 131.