Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1869, sida 1

J ock betalda varda, sade han derefter ugnt, — inte en cent skall fråndragas det af er utlånade kapitalet, men ni bör inse att jag inte har mina skatter med mig här, de ligga väl förvarade i den samla qvarnen. Vill ni således blifva betald, så följ mig genast dit bort; ty i morgon torde det blifva för sent för er. — Hvarför säger ni för sent? frågade notarien hastigt. — Vår väg är lång; Mac Learys kunna ej stanna der deras namn blifvit outplånligt brännmärkt, ljöd det entoniga svaret, — redan i natt anträda vi vår resa, — våra förberedelser äro snart träffade, — Frolic skall följa oss. — Välan då, bättre i dag än aldrig, svarade Whiteleaf efter en kort tvekan, — det är visserligen inte i sin ordning att jag underkastar mig det besväret, men det är säkrast. När tänker ni bryta upp? — Nu straxt; då de vakna ur sitt glädjerus derinne, måste vi vara borta. — Godt, dröj endast till dess jag försett mig med varmare kläder mot den kalla nattluften. — Jag väntar er vid flodstranden. Whiteleaf smög sig sakta ut, och Rob vände sig åter till den unge anförvandten. — Är du färdig? frågade han allvarligt, men ej ovänligt. — Jag skall väl inte gå utan att taga det nödvändigaste af mina saker med mig? frågade Mac Leary ängsligt. — Har du några rättmätiga anspråk på något i detta rum? Mac Leary sänkte hufvudet; han tycktes vara ett viljelöst verktyg i den gamles hand. Han vågade ej ens den minsta invändning.