Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1869, sida 2

nen till Mexiko bar ej blott vällat Frankrike oerhörda uppoffringar; den har sårat dess fåfänga och, framför allt, rubbat förtroendet till den höga vishet, med hvars nimbus Napoleon III, under en viss tid, förstått att omgifva sig. Den diktatur, som franska folket kunnat fördraga, så länge den åtföljts af glans och välstånd, är ohållbar i den stund den ej uppfyllt de ändamål, som allena kunnat helga ett sådant medel. Den fjettrade friheten skakar på sina bojor, och det är lätt attinse, att dessa nu icke kunna mer än förr fängsla en stark nations ande. De nu skedda valen till nya representanter och framför allt de sednaste omvalen hafva utfallit icke för, utan mot kejsaren. Det är sannt, att han ännu kan påräkna en qvantitativt stark majoritet i den blifvande representantförsamlingen; men han möter der dock en väldig minoritet af talangfulla oppositionsmän, af hvilka en stor del äro hans oförsonliga fiender. Lägger man härtill, att denna opposition utgätt ur valurnorna i hufvudstaden, hvars inflytande är i Frankrike ofantligt stort, samt i flera stora städer i öfrigt; erinrar man sig vidare, att starka minoriteter funnits nästan öfverallt i landet mot de segrande regeringskandidaterne, och blir det slutligen berisadt hvad som nu är endast omtaladt, ehuru med alla kännetecken på sanning, att regeringens seger å många orter blifvit vunnen genom medel af det förhatligaste slag — så ligger det ingen öfverdrist i det antagandet, att franska nationen, i och med de nu fullbordade omröstningarne, uttalat sig emot Napoleon III och hans välde. Hvad skall följden blifva af denna opinionsyttring? är den fråga, som nu sväfvar på allas läppar. Skall kejsar Napoleon böja sig för nationens vilja, så att han återinsätter franska solket i dess frihet och suveränitet, eller skall han bekämpa densamma? Eller skall han uppsöka en medelväg mellan dessa båda ytterligheter. Alla tecken antyda, att kejsaren ej gjort för sig sjelf klart hvilketdera af dessa systemer han skall komma att, i den närmaste tiden, följa. Bascule-politiken, eller det system, som går ut på att taga ett steg i den ena och ett i den andra riktningen, att smeka olika intressen och att söka sig bundsförvandter än på det ena hållet och än på det andra — denna politik är hållbar för en tid, men näppeligen på längden. Det har antydts i de kejserliga organerna, att det är ,,handling nationen fordrar af kejsaren, och att han skall gå dessa fordringar till mötes. Hvad menas här med , handling? Är det fråga om stora åtgärder för nationens lyftning i vetande och moralisk förädling, uti ekonomisk förkofran? Vi betvifla att ordet handling här eger denna mening. I en militärstat, hvartill kejsar Napoleon åter gjort Frankrike, ligger handlingen i kriget och eröfingen Utvidgandet af Frankrikes gränser till Rhen — se der en utväg att återupprätta den kejserliga pråstigen. Det beror dock uppå, om franska folket är med om denna sak. Många tecken antyda, att fredspolitiken börjat vinna insteg hos nationen, i samma mån dess upplysning stigit och bördan af militärväsendet börjat kännas alltför tung. Några goda ord från Tysklands sida skulle gifva näring åt dessa fredssträfvanden. Men beklagligen föredraga många tyska tidningar att såra den franska hederskänslan, den ömtåligaste strängen i denna nations bröst. Det synes oss emellertid, att man nu måste göra sig beredd på händelser af stor vigt. Det är då lyckligt för vårt land att kunna hålla oss fullkomligt aflägsnade från all delaktighet i de brytningar, som möjligen kunna i eller genom Frankrike uppkomma, vare sig de riktas inåt eller utåt. Vårt numera betryggade statsskick ställer oss utanför de inre politiska omhvälfningarne, och vår politiska ställning befriar oss från hvarje inblandning i de strider, hvarmed den dynastiska eller nationella ärelystnaden kan vilja hemsöka Europas fastland. Gladan nnh FH ämnat