XIV. äÄrfringen till Mac Ivors Castle. Då Rob märkte att allas uppmärksamhet uteslutande var riktad på den sårade, framträdde han tätt intill honom. — Dougal, började han högtidligt och haas ögon erhöllo en högre glans, — jag har känt din fader då han ännu icke kunde stå på sina fötter; jag har känt din faders fader, då han i sitt rökfång upphängde månget köttstycke, om hvars åtkomst han ej gerna kunde aflägga räkenskap. Äfven du vet hur en fremmande, obetald gumse smakar. Det rör mig emellertid ej; jag påminner dig om det förflutna endast för att besvärja dig, vid denna erinring, att ej infläta någon falskhet i din berättelse. Dougal, jag säger dig, tala nu; du vet icke hur länge andedrägten är dig förunnad, tala, och glöm inte att hvart och ett af dina ord är värdt