Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1869, sida 2

missgerning uppfyllde honom mot den, som hade afvändt det hotande slaget från honom. Detta medvetande, jemte den tanken, att det tillämnade mordet åtminstone ej helt och hället blifvit utfördt, afpreglade sig i hans yttre. Hans förtviflan mildrades till en djup sorgsenhet, hvilken ej kunde synas besynnerlig för dem, hvilka sågo honom sitta der så allvarsam. Men så snart han varseblef Dougals skadeglada blick, visste han att ett nytt oväder sammandrog sig öfver honom. Han darrade, och obekymrad om de närvarande, och likasom för att utestänga den öfriga verlden från sig, dolde han sitt ansigte i sina händer likt en lifdömd, som med slutna ögon väntar dödshugget.