Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1869, sida 2

äterstod för utskottet derefter att behandla de två väckta motionerna om ändring i tryckfrihetsförordningen. Utskottets betänkande härom inkom först i riksdagens sista timma, hvadan återremiss var afskuren. Om det sätt, hvarpå utskottet löst sin svåra uppgift, synes ej hafva varit mer än en mening. Under det den historiska utredningen af vår presslagstiftning är sakrik och upplysande, blef utskottets eget lagstiftningsförsök något ganska misslyckadt. Hela arbetet i denna del röjer en märklig slapphet i tankegången, och tyckes förslaget vara hopkommet mera för att någonting skulle vara gjordt, än med hopp om framgång. Utskottets förslag blef också af andra kammaren förkastadt i alla dess väsentliga delar, hvaremot det af första kammaren gjordes hvilande, vare sig af undseende för utskottet, eller såsom en opinionsyttring rörande behofvet af en ny presslag. Vi hafva förut yttrat våra tankar om detta förslag och vilja endast nu tilllägga, att lika nödvändigt vi anse det vara, att tryckfrihetsförordningen undergår en total ombildning, lika nödvändigt är det, att den nya lagstiftningen blifver verkligen betryggande för friheten, så att på samma gäng ansvaringssystemet omöjliggöres, alla sådana föreskrifter i den när varande lagen undanrödjas, som utgöra ett öfver tryckfriheten ständigt hängande damoklesvärd, såsom t. ex. föreskriften om qvarstad, m. m. Om 1869 års konstitutionsutskott icke lyckats lösa denna svåra fråga, så har det dock verkställt ett förarbete, som ej bör underskattas. De hvilande frågorna om utvidgad rätt till embeten och tjenster sör sremmande trosbekännare äfvensom förslaget till ny unionsakt äro sålunda de hufvudsakliga positiva frukterna af konstitutionsutskottets verksamhet under den nu tilländalupna lagstiftningsperioden. Blifva dessa hvilande förslag antagna till lag, så är dermed icke så litet uträttadt, ty stora reformfrågor gå icke så hastigt. Det återstår för kommande riksdagars utskott, att allvarligt upptaga till behandling frågan om utsträckning i den politiska rösträtten äfvensom den vigtiga frågan om den ckonomiska lagstiftningen, hvilka nu endast kommit på tal. Till den ändan är det nödigt, att konstitutionsutskottet sammansättes med män, hvilka ej blott förstå att granska statsrådsprotokoller, med större eller mindre nitälskan att i dem finna anledning till anmärkningar, utan ock egå insigter och förmåga i öfrigt att affatta de lagar, som falla inom detta utskotts befogenhet.