Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1869, sida 1

qvärstående från det ena året till det andra i tryckeriet och derpå aftryckta med lämpliga mellanrum, ty på vissa årstider är det nästan alltid samma saker, korrespontl denten har att berätta om. Så förbigår Clingen vinter, hvarunder han ej kan förtälja ungefär samma historier om baler; 1 konserter, teaterrepresentationer och andra vinternöjen, så att man nästan endast bepörver ändra namn och dagar, för att få dem att passa in från det ena året till det andra, och det finnes ingen sommar, hvars värme icke kommer trädens kronor Åoch blommorna på marken att utveckla Isig i korrespondenternas bref och hvarunder dessa icke måste rapportera om deIsamma, oupphörligt återkommande som: marförlustelser. Ivarje år vid denna tid draga talrika skaror till ,,Skoven; Tivoli soch Alhambra öppna sina respektive gästfria portar för allmänheten, och en mängd andra förlustelseställen, cafå chantants; sommarteatrar 0. s. v. stå beredda att emottaga de längtansfullt väntade gästerna. Skulle det i år finnas någon skilnad mot de töregående somrarne, så yttrar den sig närmast deri, att de möten, den ,sport 0: 8. v. som redan voro ganska talrika under de förra åren, i soramar synas komma att bli ännu mera öfverhandtagande och att nå en nästan pyramidalisk höjd. För att nu icke tala om de stora festligheter, som komma att ega rum då den nyförmälde kronprinsen med sin brud första gånger tågar in isin blifvande hufvudoch residensstad, så börjas raden af dessa festligheter med grundlagsfesten, som skall firas den 5 dennes, icke blott med den vanliga stora folkfesten i Köpenhamr, utan äfven medelst folksester rundtomkring i landet, i sammanhang med hvilka på flera ställen komma att aftäckas minnesstoder åt grundlagens gifvare, Frederik den sjunde. Det råder redan i anledning at den nationella högtiden stor brådska bland skalderna och talarne, ty de förre skola ba sina festsånger och de sednare sina dito-tal färdiga till den bestämda dagen, och det är sannerligen icke lätt att, då man i 19 år på vers eller prosa ådagalagt sin entusiasm, åter göra det lika friskt och oförsvagadt för tjugonde gången, och i regeln är det just desamme skalder och desamme talare, som hvarje år uppmanas att på nytt framträda. Af mera bekanta män ha redaktörerne Bille och Rimestad lofvat att tala i Köpenhamn, medan redaktör Ploug deremot beger sig ned till Kjöge, för att tala vid aftäckningen af en minnesvård åt Frederik den sjunde. Derpå följa, ungefär samtidigt, studentmötet i Kristiania samt konstnärsmötet. och utställningen i Göteborg, hvilka båda, på grund af det deltagande, de komma att erhålla härifrån, godt kunna räknas med i raden af ivländska festligheter. Det förstås likväl af sig sjelft, att antalet deltagare i det förra kommer att bli större än i det sednare, ty det finnes naturligtvis långt flera studenter, som kunna företaga en lusttvr till Norge, än konstnärer eller konstvänner, hvilka ha tid och lägenhet att komma öfver till Göteborg. Detta oaktadt förtjenar det nog att läggas märke till skilnaden i den anslutning, som de båda mötena funnit. På det sammanträde inom studenttöreningen, der man emottog den norska inbjudningen, fördes långa, häftiga debatter om lämpligheten och tidsenligheten at ett studenttåg, och tillochmed nu, sedan allt är ordnadt, är motståndet mot mötet ingalunda förbi, och detta motstånd kommer äfven från dem, som hysa varma önskningar för en liflig förbindelse mellan nordens trenne brödrafolk. Man har visserligen försäkrat, att tåget blott skall bli en lusttur, en ferieresa för de unga, och att all politik skall bannlysas från mötet, och under denna förutsättning föll också en del af oppositionen till föga. Men tror man verkligen, att politiken skall komma att uteslutas från detta möte? Deltagarne från nordens andra universiteter ha ju icke iklädt sig några förpligtelser i detta hänseende; de komma naturligtvis att tala om politik, och politiska skålar skola komma att utbringas. Hvad skola de danska studenterna i så fall göra? Skola de resa sig och lemna mötet med den ursäkt, att de endast kunna vara närvarande der politik är bannlyst? Detta väntar dock väl ingen. Och följa icke flera af den offentliga meningens ledare härifrån med på tåget? Några af dessa törs man väl med säkerhet lita på äro allvarliga och sansade män, som veta hvad ögonblicket kräfver och som noga skola gifva akt på sin tunga och sitt tal; men det finnes andra, enragerade skandinaver, om hvilka man ej kan våga förutsätta detsamma och som antagligen från det första ögonblick, de sätta foten på Norges mark, Kjrempers Födeland-, skola känna sig så betagna, att de ,koka öfver af skanlinavisk entusiasm. Om man nu också funne sig häri och hoppades, att allt ändå skulle aflöpa på bästa sätt, finnes det anIra, som likafullt anse det oriktigt, att le danska studenterna in corpore företaga en lusttur till Norge, för att visa verlden tt glädjestrålande, leende ansigte. Danska folket har ännu ingen anledning att åta representera sig af sin ungdom vid en glädjefest. Såret af en förlorad landslel, som med våld blifvit lösryckt från statskroppen, är ännu icke läkt och kan cke läkas innan de skilda delarne åter foga sig samman; tusentals slesvigska brö