Tisdagen d. 1 Juni. Gudskelof. Carolina rediviva står på sin plats — har hvarken brunnit ner eller ramlat in, så att nu äro vederbörande utan ansvar vidare! Att hon existerar kunde man granneligen se i middags, då salen åter fylldes med folk, som med förtjusning lyssnade till de evigt unga tonerna af våra yppersta sånger. Konserten gick makalöst väl, och kl. 6 i eftermiddag klingar åter studentsången på samma rum till en andra konsert. Sångarne hålla nu som bäst på med sin middag, som gemensamt intages på Phoenix, och der är stämningen hög. Jag sitter några rum ifrån dem och skrifver detta och hör väldiga bastoner rulla, så det är ej så godt att ha tankarna med sig. Nu sjunga de: ,den är vårt värn i mulna faror, vår tröst i hvarje bleklagd sorg. — men kan ni gissa om hvad? — Jo, om lilla helan! Klockan 11 afgick professor Svedelius från rektoratet, som prof. Mesterton öfvertog, och den förre höll det sedvanliga afträdestalet. Det rörde sig, efter hvad i hastigheten kunde uppfattas, om Europas statsskick sedan 1848, hvarvid betonades dess förändrade utseende genom Italiens förening, Österrikes nya statsförfattning och Nordtyska förbundet. Jag sade hastigheten, ty konserten kallade. — Före rektorsombytet hölls medicine doktorspromotion, då till dokterer kreerades herrar Jäderholm, Saln (frånvarande båda) samt Waldenström, Hammarsten och Bergman närvarande. Här regnar och är ofantligt ruskigt, men stämningen på Phoenix är den bästa och Arpi i sitt ,esset. Vi emotse mycket folk på qvällskonserten — utan tvifvel minst 500 personer. Jag nämnde i sista brefvet att vi hade stockholmsmusik på promotionsmiddagen, men Uplands regementes musikkår tjenstgjorde verkligen, sedan direktör Dillström ätit pruta med sig, ty den summa han först begärt (400 rdr) ansågs öfverdrifven, hvarföre det var aftaldt att få musik från Stockholm. Nej, nu knackar Arpi i bålen! — —