Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 3

marken, och deras fana hade kanske fallit i fiendens händer, om de icke med raseri hade försvarat sig och med sin kropp betäckt sin dyrbara fana mot alla anfall. Den storartade pojkstriden antog nu en så allvarsam karakter, att några karlar från brandoch vattenväsendet intervenerade för att åtskilja gossarne, hvilket icke skedde utan fara för armar och ben för intervenienterna, hvilka af alla gossarne betraktades såsom deras gemensamma fiender. Efter slutad drabbning och sedan fästningen åter kommit i Nygaardskårens besittning, tågade hvar till sitt. Nordness bataljon marscherade, sjungande ,,Sönner af Norge o. s. v., med fana och trumma i spetsen samt medförande några segertrofeer. De tågade upp på Toldbodalmenningen, der systrar och väninnor helsade dem med hurra, under det att de svårast sårade blefve vårdade och förbundna, ty i drabbningens tumult hade det icke varit tid dertill. Äfven Nygaardskåren hade kämpat med nordisk tapperhet och blef kraftigt understödd af en större gosse, som nästan gick berserkagång. På båda sidor flöt icke så litet blod, men någon allvarsam skada blef icke tillfogad; flera ha dock fått sår, som skola etterlemna märken för beständigt. — Det talas nu om, att efter franskt mönster ordnar och tapperhetsmedaljer skola utdelas till de ,,käckaste pojkarneivstriden. Hela berättelsen låter kanske något storartad, men den var verkligen alldeles öfverraskande. Såsom förklaring på hela saken må den anmärkning tilläggas, att en sådan pojkstrid knappt vore tänkbar annorstädes än här i Bergen. Några äskädare, bland dem ingen från polisen, öfvervoro drabbningen. Meningarne i staden om saken äro delade, i det att några betrakta alltsammans blott såsom ett öfverdrifvet pojkspektakel, andra förarga sig öfver hvad de kalla ett svårt oskick— — —