Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 1

Såljas Ötortullade 772 säckar Jöskadadt kasle, hitkomne från Rio de Janeiro med briggen , Nerio, kapten Le Gresley. Varan är att, bese i magasin hos hri Öttö Magnus Co. dagen näst före äuktionen. Göteborg af Tullverkets Konfiskationskontor den 3 Juni 1869. 191181 Stockholmsbres. (Från redaktionens korrespondent.) — Stockholm d. 31 Maj. Så här en fjorton dagar etter riksdagens afsluta nde ha vi hunnit fullkomligt hemta ICE se jörlusten af förmiddags-och aftonplena, gemönsammå doteringar, Jöns Pehrssons stortröja, Carl Änders Larssöns jovidliska ansigte, det allra sednaste ficklånet och mycket anhat trefligt, gom eriksdagsgubbarne beredde oss. Men hårdt stod det, kan jag försäkra, dock nu äro vi inne på den gamla trallen igen och som höst i farten med att taga is. k. moget öfvervägande hvad riksåagen gjort och i ännu mognare hvad den icke gjort. Det der går som en dans, skall ni tro, och omdömena är man vips färdig med, så att vi snart äro inhe på frågan om de förestående valen; så komma agitationerna, så valmötena med tal och hyssjningar och bravorop, så valen i stora rådstusalen och lilla rådstusalen, i alla vrår i rådstun, så får man se den der karlen igen med den stora kandidat-taflan på lång stång — det är inte fy skam det! — så kommer oron öfver utgängen, så pinsch i glädjen på operakällaren, åh! gudskelof! att man lefver i ett samhälle, der ett friskt politiskt lif pulserar! Dock dröjer det ännu hågbt innan vi hinna till det a glada dagar, och vi få nöja oss till tidenå fördrif vande och nödig variation med att på tropligtigste undersåtligste afstånd taga våra förmälningshögtidligheter i betraktande. Programmet är således färdigt ända till höstsaisonon När K. M. för kört tid sedan tillsattes ; teaterkomiten, som tått det kinkiga uppdraget att reda de kongl. teatrarnes affärer, så helsades denna åtgärd med bifall, applåder höll jag på att säga; men när man så läste namnen på ledamöterne, så voro hyssjarne genast framme. Man sade; att stallmöästaren Braunerhjelm kommit med derför att det vär ett åugiasstall som skulle rensas, att hr Bergstedt ej varit på spektaklet sedan många herrans år, att br Kallstenius bara var en stor possessionat, att blott hrr Westerstrand och Dahlgren förstodo sig på saken, och Gud vete allt hvad man sagt, men var och är missnöjd. Men få se ändå om ej komitön kommer att reda trasslet till belåtenhet, naturligtvis icke till allmän, — när har också en komits gjort det? Jag känner icke huruvida regeringen, hvad lr Kallstenius beträffar, haft så noga reda på hur vidt han intresserade sig för teatern i allmänhet, men det kan ju vara hugnande nog att erfara, att br K. förr en gång löst en teaterfiåga med kraften af sitt ord, och derför tviflar jag ej på att han icke denna gång också skall göra slag i saken. Jag skall i korthet berätta förloppet för er: För ett par tiotal år sedan var hr K. student i Upsala och känd som den starkaste student på sin tid. Till staden hade kommit en figurteater, som installerade sin scen inne på Upsala teaters scen. De uppträdande figurerna voro ganska stora och dislogen fördes ,,af de tvenne direktörerne för figursällskapet. En mängd studenter infann sig, för att se på med god lust. Man gaf en scen, i hvilken förekommo en tysk och en dansk; de sutto på ett värdshus och hade en butelj vin på bordet. Dansken hade bjudit; snart kommo de begge herrarne i gräl — den evinnerliga slesvig-holsteinska frågan med illustration — och till slut tog eller, som det nu heter, ,,annekterade tysken buteljen. Nu börjades en lång och tråkig träta, som aldrig ville taga slut, och publiken blef otålig. Då hördes en stentorsstämma från parketten — det var hr K. — ryta: Ge karlen buteljen, annars kommer jag med! Det tog skruf, dansken fick buteljen, och genom svensk intervention blef denna slesvig-holsteinska teaterfråga, lyckligen löst under skallande skratt. Som sagdt, hr K. har varit med förr en gång och ordnat teaterfrågor. Ett par gånger har jag tillskrifvit er rörande borrningarna efter olja i Dalarne, och ber att om dessa få säga några ord. Dessa borrningar bedrifvas nu af tre aktiebolag, nemligen Osmundsbergs, Boda och Dala, tillsammans nu bearbetande fem brunnar. Boda bolags styrelse ämnar upptaga ytterligare två brunnar, för hvilka borrplatserna torde komma att utses af prof. Nordensköld, biträdd af lektor Törnqvist, hvilka båda herrar skola om några dagar resa upp till det s. k. oljedistriktet i Dalarne. Prof. Erdman, jemte biträde, har sedan pingsttiden vistats deruppe för geologiska undersökningars anställande, och sannerligen är det icke på tiden, att geologiska byrån börjar visa intresse för en sak, som skulle kunna blifva af högsta betydelse för vår utveckling, hvilken i närvarande stund för ett tynande lif. Docenten Paykull, hvilken var den förste som genom offentligt tillstyrkande intyg yttrade sig öfver förslaget att söka eler olja i Dalarne, har under arbete en skrift rörande bergoljan, och en utredning rörande denna är i högsta måtto önskvärd. Det