Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1869, sida 2

tag af dem, som äro fångade af den ministeriella förtjusningen). Jag frågar er, M. II, om ni menen allralligt då ni likt och olikt lofsjungen en minister och regering, som i allt söker med skattebördor nedtrycka folket och förslösa dess medel. — Vi hafva icke råd att frossa eller slösa längre. — Då utskottet begagnat ett så underdånigt uttryck som orden skall vara rådande om den anmärkta misshushållningen, så förundrade det talaren att sjesket kunde gå så låängt. Talaren erinrade vidare om ,,den rådande lyxen och galenskapen vid riksdagens öppnande, med ,,pager och alla de herrligheter, som der visades. Talaren behöfde ej orda om ,de ständigt återkommande stora kalaser, som måste upptaga tiden och förslösa både kroppsoch själskrafter hos de styrande, under det största delen af svenska folket måste , kräla i stoftet för att sjelf frysa och svälta, för att kunna hålla all denna herrlighet vid makt. Vidare frågade talaren, ,,om svenska nationen hade nog starka magar och kassa att kunna 1örbruka en så stor mängd utländska varor, som måste förbrukas, om påräknade tullmedel skulle ingå. Tron I att folket i alla tider låter bruka sig som slafvar i dryckenskapen och offra millioner, för att få en mången gång välbehöflig svensk sup, då de rika och höga i samhället frossa med de utsöktaste viner, från utlandet införda utan vidare afgift. — — r det skäl att lofsjunga en sådan ministör? — Talaren anmärkte vidare: ,att konungen är till för folket och icke folket för konungens skull, samt sluta de sitt anförande med orden: Jag lofvar ock, att, så länge min riksdagstid varar, hoppas slippa erfara några flera olagliga regeringsbeslut, enär jag då i så fall icke kunde underlåta anmärka dessa, som kunna komma. Hr Nils Larsson, som nu ansågs vara alltför ministeriell, försvarade utskottet, likasom, ock grefve de la Gardie. — Hr Ola Jönsson hade åtskilliga anmärkningar att göra mot regeringen, men dock ingen, som påkallade tillämpning af hvarken 106 eller 107 Sa Regeringsformen; klandrade hufvudsakligen några befordringar, hvaribland hr Stenbergs utnämning till kommersråd. Hr Staaff försvarade utskottet, erinrande att regeringen svårligen eger i sin makt att stäfja det klandrade öfverdådet i lefnadssätt i hufvudstaden. Hr Rosenberg försvarade regeringen i öfrigt, men var förundrad öfver att konstitutionsutskottet halkat förbi regeringens behandling af tulltaxan. Anmärkte mot Jöns P—n, att ingenting är lättare än att slippa bidraga till bränvinsskatten. ,,Den som ej konsumerar bränvin slipper att betala och slipper att få förbleknadt ansigte at dessa orsaker. Protesterade , mot det opassande sätt, hvarpå de omnämnda anmärkningarne blifvit framställda. — D:r Gumelius ansåg utskottet hafva blifvit orättvist behandladt, och upptog till vederläggning åtskilliga mot detsamma riktade anmärkningar. Det hör onekligen till det konstitutionella lifvet, att en opposition utbildas der den är behöflig, men icke kan det vara nödvändigt eller lyckligt för ett land, att man enar sig om att åstadkomma en konstgjord opposition, endast för att en sådan icke skall saknas. — Hr C. A. Larsson förundrade si ej öfver grefve Posses anmärkningar, då han ej kunde vara belåten med en regering, som så biträdt den för vissa så förhatliga representationsresormen. ,,Hr Jöns Pehrsson vore kommen alldeles färsk från landsorten och hade ännu ej hunnit vänja sig att så noga väga sina ord. Derföre bör man icke tillräkna honom det sätt, hvarpå han här uppträdt. , Om han hade samma erfarenhet som jag förvärfvat, tror jag, att han icke med ett enda ord skulle klandrat den nuvarande ministren. — Friherre Liljencrante ansåg att representationens ställning till regeringen borde vara , välvillig och atvaktande. Derföre ville ock talaren ,, med välvilja, tacksamhet och förtroende blicka upp till den tillryggalagda perioden af regeringens verksamhet. Likväl hade talaren en anmärkning att göra mot möbleringen af residenset i Östersund, hvarföre han yrkade återremiss å betänkandet, hvarifrån frih. L. dock sedermera afstod. H. exe. justitiestatsministern erinrade att anmärkning mot statsrådet endast finge framställas i enlighet med föreskriften 57 8 regeringsformen, och ville derföre nu icke ,upptaga åtskilliga här i en hofsam ton och på ett värdigt sätt framställla anmärkningar, huru frestande det än rre. — Hr Dahm ansåg alla anmärkvingar mot konungens rådgifvare vara så ullständigt besvarade, att man ej behöfde idare orda i saken. — Hr Uhr tillbakaviade beskyllningen mot utskottet för fjesk ch smicker, samt anmärkte, rörande möseringen af residenset i Östersund, att det är minsann ej så godt att komma lit upp.i vargmarken och mottaga landsöfdingeplatsen, utan att hafva en stol att itta på. — Frih. Gripenstedt försvarade tskottet och betonade h. exc. justitisetatsministerns erinran rörande sättet för nmärkningars framställande, samt redojorde för den klandrade affären med byggsj adstomten å Karl XIII:s torg, hvilket rek eringsbeslut tal:n kontrasignerat. — Hr sg) Ir 1 A vn — pe F—. E NÅ NN ae ct HH F: —0 — DD AA AA — s —— ——— —— ——