Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1869, sida 3

sedan presidentens tillträde till regeringen. Ir W. var ofta tillsammans med president Grant, ör hvilken han vid flera tillfällen måst förklara örhällandena här i Mini Talet föll då naurligtvis också på ska 2, hvilkas antal är A stort här i staten, och anmärkte då, att an var glad öfver att Minesota hade en så stor nvandring af denna nation, ty han räknade skandiaverna bland PFörenta Staternas bästa medborare; han kände flera af dem sedan kriget likaom han ofta träffat många på sina resor, och lltid hade han funnit dem vara flitiga och pålitga. Han visste att de voro frihetsoch jemuikhetsprinciperna trogna, och att de i Förenta taterna hörde till kärnan af det republikanska artiet. En sjömans märkvärdiga öd I Augustå så afseglade skeppet ,Adelina Eliza-, fördt a! apten Speken, från Bordeaux till IIongkong. En ånad derefter sågs det af en fransk seglare på öjden af Goda IIoppsuden. Sedan hördes skeppet j vidare af. Rederiet antog att det hade gått örloradt. Nästan genom ett underverk har man yligen erfarit buru fartyget förolyckats och hvad let blitvit af besättningen. 1 indiska oceanen råkade ,,Adelina Eliza ut för n förfärlig storm, blef drifvet långt ur sin kurs ch kom ned ibland de australiska ögrupperna. After att hafva kämpat en månad med afmastadt artyg och skadadt roder emot oupphörliga stornar, sågo kapten och besättning ändtligen vädret örja stillas. Då stötte skeppet nattetid på en corallbank. De ombordvarande hunno nätt och emt rädda sig i den qvarvarande barkassen. Frammot morgonen kommo de i denna in i en förtj sande vik. Nu ansågo de sig räddade och stego i and för att hvila sig. Men det dröjde icke länge förrän en massa vildar rusade fram och gjorde de vapenlösa, utmattade männen till fångar. Dessa infödingar voro menniskoätare. Undan för undan gjorde de sig måltider af elfva man, deribland kaptenen. De tre återstående lyckades befria sig och undkomma, men en af dem, George Samayan, hade då fått den ena armen afslagen och ena ögat utstunget; de båda andra voro k at lidanden. De hunno en aflägsen udde ön och öfverkommo der en liten pirog, i hvilken de begåfvo sig ut på hafvet, utsättande sig hellre för att blifva byte åt hajar än åt mennisko-tare. De rodde från 6 till ö i arkipelagen, aflagsnande sig allt mer från sina kamraters slagtare; de lefde under tiden af kokosnötter. — Men snart dogo Georg Samayans båda kamrater. Han var ensam, lidande af sina sår och egande endast den lilla båten. Modet tappade han dock ej; han gjorde sig segel af palmträdets blad och for från ö till ö, lefvande af sniglar och rötter när han ej kunde åtkomma kokosnötter. Slutligen hann han så långt (förmodligen till Mendanasöarne), att något land ej vidare syntes, utan blott den vida oceanen. Då var han nära att förtvifla. Men sjelfva denna förtviflan skänkte honom fysiska krafter, ty han låg under fjorton dagar i ett drömmande tillstånd, endast afbrutet de stunder då hungern tvang honom att söka någon föda. Derefter vaknade verksamhetsdriften och räddningsbegäret. Med den knif, som han lyckats få med sig vid flykten, täljde han af träden och med bast sammanband han åt sig en flotte. Detta kostade honom ett års arbete. Derpå begat han sig ut på den äfventyrliga färden, öfverlåtande sig åt vind och våg. Lyckan gynnade honom. En stadig vind dref honom — han vet icke efter huru många dagar — till en okänd kust, som tycktes tillhöra ett fastland. Det var verkligen den sydamerikanska kontinenten. Han steg i land och tackade Gud, som så underbart räddat honom. Men hvad återstod icke ännu! Han vandrade öfver ofantliga berg, ändlösa ödemarker och djupa skogar. Han lefde åter ett halft år ibland vildar, som dock Jyckligtvis icke voro menniskoätare. Han kom till civiliserade folk, hvilkas språk han dock ej förstod. Slutligen uppnådde han Sydamerikas östra kust, han fann menniskor, som förstodo hans språk, han blef visad till en konsul och fick följa med en portugisisk brigg till Europa. Han fann då att vandringen genom Sydamerika bade upptagit tre år. Brottningskamp. Från Köpenhamn skrifves till ,, Lunds Veckoblad: Allmänheten har i dagarne varit uppfylld af glädje öfver den stor delsen, att den tyske Brydekonge Heygste ligen annandag pingst blef öfvervunnen af en dansk. Det var bagaren och värdshusidkaren Safft, som räddade Danmarks ära och i ett ögonblick inne på ridbanan vid Christiansborgs slott, der striden stod i närvaro af en 10 å 12,000 åskådare, kastade omkull hr IH. baklänges, så att , begge skuldrorna rörde vid jorden. Ett ofantligt jubel helsade denna hjeltebragd, och hr 5., ,IIevderen af den danske Kraft, såsom han benämnes i flera till hans ära utkomna visor, följdes i triumf hem af en oöfverskådlig menniskomassa, som, oaktadt alla polisens ansträngningar, fortior att stå och spärra Hyskenstriede, der hr S. har sin Bev2erting i en blygsam källare. Lokalen var denna och följande dagar proppfull af gäster, som ville se den berömde värden och som gerna betalte detta nöje med 10 rår, eller mera, för en halv. Bajer: ty så narraktiga voro många. S. hade på. detta sätt en förträfflig inkomst och lär hafva förtjent omkring 2,000 rdr på sin seger, nä räknar med de 200 rdr, hvaraf premien och åtskilliga större och miudre summor, ban till lön för sina förtjeuster fick sig till gåfva af flera personer, som vunnit dem fråga om utgången af den med så mycke se omfattade brottningen. Fotograferna hafva stormat 8S. om tillåtelse att fotografera hon sälja hans porträtt, hvilket helt säkert skall väl betala sig, ty hr Sörensen är som vore han galen af beundran för S. och tyckes nästan vilja anse honom som en ny Niels Ebbesen. Ja, till och med personer af den bildade klassen hör man uttala sin glädje öfver denna temligen enfaldiga bistoria. Man är nu mycket nyfiken efter att få veta, om polisen, hvarom här mycket talas, ämnar förbjuda upprepandet af dessa brutala nöjen, eller om Heygster — som, i parenthes anmärkt, ursprungligen. också varit bagare — ånyo skall erhålla tillåtelse att uppträda. I sådant fall kommer detta nog att ske i Alhambra, och flera nya ,starka män lära redan hafva anmält sig som hans eventuella motståndare. Bildningsgraden inom ryska armåen. ,,Ryska Invaliden meddelar noggrauna underrättelser för år 1867 angående bildningsgraden hos underofficerare och soldater inom Petersburgska militärdistriktet, hvilket innefattar såväl gardessom armetrupper. Bland underofficerarna varierar procenten af skrifoch läskunniga mellan 69., och 100 procent vid de särskilda truppdelarna; bland soldaterna åter mellan 16 och 49,, procent; deras antal utgör i medeltal bland de förra 91 och bland de sednare 28 procent. Af de underrättelser, man i detta afseende inhemtat angående armften, erfares, att bland de aktiva fälttrupperna år 1867, utgörande 6S0,266 man, räknades 329,271 man eller 18 procent, som åtminstone kunde läsa, samt att de såväl lässom skrifkunniges antal utgjorde en