Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1869, sida 2

Finland. Vid finska konstnärsgillets årsmöte d. 1! sdennes förekom till diskussion en af de frågor, som blifvit uppställda till öfver läggningsämne vid konstnärsmötet i GöteI borg, nemligen: kan en sjelfständig nordisk byggnadskonst utbildas på grund af förhandenvarande minnesmärken ? Resultatet af diskussionen härom resumeras i Helsingfors Dagblad sålunda: I norden förhandenvarande monumentala minnesmärken ansågos icke gifva motiv till någon skild stil, ja, ej ens någon skild skola, emedan de söderifrån komna byggnadsformerna väl undergått någon modifikation, men denna icke beroende af ett egendomligt formsinne, utan af bristande teknik och material. Såsom exempel härpå anfördes de nischer, hvilka finnas anbragta på de äldsta stenkyrkornas gafvelfält. Hvad ursprungligt som i denna väg förefinnes från den förkristna tiden är dels så förstördt, dels så oansenligt, att något motiv derifrån ej kän hemtas. Deremot ansågs det nordiska träbyggnadssättet, sådant det förekommer i allmogens bostäder, innebära något för norden egendomligt. I anledning häraf uppritades grundformen för de äldsta nordiska bostäder och gjordes den anmärkning, att i allmänhet ålderdomliga boningshus talrikare kunna påträffas i Norge och delvis äfven i Finland, än i Sverge. Vidare frambölls, särskildt med afseende å vårt land, den i ögonen fallande olikhet, som röjer sig mellan byarne i de olika landskapen, hvartill historiska eller ethnografiska orsaker torde hafra medverkat. Så äro i Österbotten bondgårdarne ofta tvåvånings samt ljusa och rymliga, medan de, ju längre österut man kommer, krympa tillhopa, så att de vid den fordna gränsen nästan bhfva låga kojor. Anledningen härtill är synbart att söka i det betryck och de härjningar, som den sekellånga fejden mellan Sverge och Ryssland i dessa trakter medförde. De tavastländska byarne utmärka sig för sin del derigenom att boningshusen stå tätt hopgyttrade ien rektangel och hafva de små fönstren högt uppe på väggen, sannolikt en reminiscens från de tider, då de ännu hedniske tavasterne hade att bestå blodiga strider med svenskar och ryssar. Loftet anmärktes såsom någonting särdeles egendomligt för nordens träbyggnadskonst, och förefinnes ett dylikt redan på S:t Henriks predikohus i Kumo, den äldsta träb ggnad vi torde ega qvar i vårt land. Ehuruväli det yttre föga ornamentering står att finna, anmärktes dock med afseende å byggnadernas inre anordning och isynnerhet den inre utstyrseln många egendomligheter, hvilka såsom t. ex. bord och stolar m. m. väl kunna vara i tiden utifrån komna, men dock blifvit på sätt och vis här nationaliserade. Med anledning af diskussionen beslöt Gillet att ingå till öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna i landet med en anhållan, att densamma ville utsärda en uppmaning att afteckna och till den insända egendomligheter i yttre och inre dekoration eller anordning i byggnader, möbler o. s. v. — Konstföreningens eaposition, hvilken de sednaste tiderna ännu erhållit flera nya och intressanta bidrag, har sednast fått emottaga Sjöstrands numera fullbordade skulpturverk, föreställande Sotkottaret, indernas små skyddsandar. Detta arbete har blifvit inköpt af konstföreningen. — Press-åtal har äfven blifvit väckt mot ansvarige redaktören af ,,Åbo Unlerrättelser med anledning af införandet nämnda blad af det bekanta cirkulärorefvet från generalguvernören angående eglementering af sammankomster med nusik, hvilket, enligt stämningsmemoriaet, , måste hänföras till sådana generalzuvernements-kansliets i landet handlinsar, hvilka, enligt 8 10 mom. 1 i kejseriga förordningen, angående pressangeläzenheterna i Finland, af d. 31 Maj 1867, cke få utan nödigt tillstånd genom tryck ffentliggöras. Till aktor i målet bar tadsfiskalen Åchrån blifvit utsedd.