Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1869, sida 2

la smottagas af Minghetti. Om man lägger märk sh till, att piemontesarnes hårdnackade motstånd jus hlifvt framkalladt genom den Minghettiska mini 1 I störens tvetydiga politik ar 1864, måste det med ba gifms, att ögonblicket ej var lyckligt valdt att å Ihonom lemna ett embete, som alltsedan konunga et riket Italiens upprättande mästan oafbrutet had l varit i premierministerns händer. Måhända had e Minghetti sjelf en känsla deraf, och ehuru månger 2, med ett misstänksamt leende hörde hans förkla aring om, att han ville tjena landet t. o. m. p n den ansyräkslösaste platsen i kabinettet, har ha dock härvidlag visat sig hafva menat allvarsamt Det kan icke vara tvifvel underkastadt, att ha rlju skulle hafva föredragit utrikesministerplatsen och hans anhängare gjorde äfven allt, hvad de för mådde, för att förskaffa honom densamma. E. H af fördelarne vid hans nuvarande ställning (son handelsminister) är, att han der får godt tillfälle 3 att göra något för sina vänner. Men detta var a 8 5 ingen vigt för den lilla grupp af ifriga intriganter -SSom satte allt i rörelse för att göra Minghetti til t utrikesminister, och t. o. m. tadlade Menabrea för det han icke ville låta undantränga sig från sit el embete och mottaga en mindre post i kabinettet , då han likväl der tillika var president. Dessa personliga slitningar hade till följd, att landet under flera dagar var utan regering. Konungen, som ville resa norr ut till Alpernas jagttrakter, förmådde tlicke att bilägga striden mellan de personliga inI tressena. Oppositionen log åt denna strid om portföljerna; publiken harmades öfver, att landets i intressen skulle lida derunder, och deputerade(kammaren, som fann, att detta interregnum räckte alltför länge, beslöt att uppskjuta sina möten. Det hölls dagligen konferenser i utrikesministeren; flera ansedda politici hade audiens hos konungen; Cialdini och andra inflytelserika personer kommo till Florens för att — som man antog — understödja sina kandidater. Hvar och en hade medlidande med den stackars Minghetti, som så gerna ville nöja sig med den honom erbjudna posten, om blott hans vänner ville tillåta det. En väsendtlig invändning mot hans val till utrikesminister var suppositionen om den öfvervigt, som det franska linflytandet derigenom ulle få i Italien. Omsider, sedan konungen gifvit grefve Cambray-Digny (finansministern) och Minghetti en audiens, förklarades ministerkrisen slutad, och den officiella tidningen meddelade förteckningen på ministrarne.Den 24 dennes på aftonen ankom vicekonungen af Egypten till Florens. FRANKRIKE. Under den heta valstriden ha naturligtvis kandidaternas antecedentia varit mycket på tal, och så äfven hvad angår Thiers. Hittills har man trott honom vara son till en grufsmed i Aix; nu meddelar emellertid , Figaro följande om den berömde statsmannens samiljförhållanden: Louis Adolph Thiers är född i Marseille den 153 April 1797. Hans far var advokat i denna stad, och hans mor hette Marie Madeleine Amie. Thiers farfar, som var advokat i Marseille, innehade tillika plats som direktör för denna stads arkiver Morfadren var under Ludvig XV generaldeputerad i Konstantinopel för Marseilles handelsstånd. Den sistnämnde gifte sig med en fröken Santi-Lamolka, hvilkens syster var gift med franske generalkonsuln Louis de Chenier. Thiers mor var således kusin till den bekante skallen Andrå Chenier och till Joseph Chenier, hvilka begge guillotinerades i Paris iv 1793. Thiers far dog under Ludvig Filips regering, och om honom känner nan föga. Märkvärdigt nog var hans nor mycket tillgifven grefven af Chamord, hvilkens porträtt prydde hennes örmak. Hon var lycklig öfver sonens amgångar, men beklagade alltid, att han ndt sig från legitimisterna. ,