Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1869, sida 1

428 NEVER VED k82— 7 äTwbbl1A.. —— tro, att Trautenau och trakten deromkring vore fria från fiendtliga trupper, hade generalen just bestämt sig för att taga qvarter i och omkring Trautenau, då plötsligt skott ljödo och fienden visade sig midt i staden, der hans trupper hållits dolda inne i husen. Öfverraskade och något förvirrade af detta oväntade angrepp, började de preussiska trupperna vika, och återtåget till preussiska gränsen måste anträdas, ett återtåg, som för tvenne preussiska bataljoner skulle bli anledningen till en högst lysande vapenbragd. Att denna vapenbragd öfverhufvudtaget kan bli fullständigt uppskattad, derför ha vi österrikiska generalstabens ryktbara eller beryktade verk öfver 1866 års fälttåg att tacka. De preussiska berättelserna ha endast med några få ord vidrört hela träffningen vid Trautenau. De ifrågavarande båda bataljonernas verksamhet har knappt omnämnts deri. Men sedan den österrikiska generalstaben yttrat sig utförligt derom, har äfven det preussiska ,Militär-Veckobladet funnit sig föranlåtet att bryta den tystnad, som hittills iakttagits i afseende på denna tilldragelseAt uppgifterna från båda sidor framgå följande fakta, hvilka äro intressanta tillräckligt, för att förtjena åtminstone en flygtig uppmärksamhet af en så tapper nation, som den svenska. Trautenau ligger omedelbart vid foten af en bergssträcka, hvars yttersta spets det så kallade Kapellberget bildar. Detta berg, som fått sitt namn efter ett på detsamma stående kapell, är från stadssidan endast tillgängligt genom tvenne smala fotstigar och ett trångt pass, Krieblitzerpasset. Det var den 27 Juni 1866. Klockan 2 på eftermiddagen beordrades tvenne å wreussarnes sida för ögonblicket ensamt isponibla bataljoner, fysiljerbataljonen och en musketörbataljon af 43:dje infanteriregementet (härstammande från trakten af Danzig), att besätta Kapellberget. De bestego bergshöjden genom Krieblitzerpasset-. Klockan inemot 3 blef det deras uppgift att i denna dominerande, men utomordentligt farliga; ställning betäcka den preussiska kårens under tiden anträdda återtåg. En ytterst svår uppgift! Genom österrikarnes framträngande mot Trautenau hade det omöjliggjorts för de båda bataljonerna att begagna de till staden förande fotstigarne. För att draga sig sjelfva tillbaka hade de endast att tillgå vägen genom det på nära 34 timmas väg bakom dem liggande Krieblitzerpasset, men utsigten att lyckas med detta återtåg måste åtminstone anses mycket tvifvelaktig, vid vissheten att bli angripna af vida öfverlägsna krafter och vid Sannolikheten att till slut bli anvisade endast på sig sjelfva. För att betäcka Krieblitzerpasset, öfvertog fysiljerbataljonen försvaret af den vid utgången af detsamma befindtliga småskogen, och en del af den preussiska kårens återtåg gick här förbi denna bataljon. Österrikarne trängde efter, och redan kort efter kl. 4 sågo fysiljererna sig invecklade i en häftig strid i främsta rummet med delar af den österrikiska brigaden Mondl. — Musketörbataljonen hade deremot tagit ställning på KapellbergetEn långsträckt höjd mellan detta berg och passet hindrade de båda bataljonerna att ens behålla hvarandra i sigte. Förbindelsen kunde endast i början upprätthållas genom patruller; på möjligheten af ett ömsesidigt understöd var icke att tänkaDet var således egentligen fråga om tvenne itskiljda sammandrabbningar, hvilka endast medelbart stodo i gemenskap med hvarmdra. Österrikarne hade emellertid besatt höylerna omkring Kapellberget och redan rån kl. half 5 på olika punkter af desamna uppkört 3 batterier. Den österrikiska ställningen var skiljd från den preussiska zenom en bred dal, på en sida tillochmed endast genom en djup klyfta. Genast genom en af de första fiendtliga zranaterna sårades på Kapellberget befällafvaren för musketörbataljonen dödligt och hans adjutant svårt. Kaptenen von Lorrmann öfvertog befälet. Bataljonen höll, ipplöst i kompanier, med tiraljörsvärmarie skogsbrynet kring Kapellberget besatt, om nu sattes under eld af 24 i en halftets stående fiendtliga kanoner. Det till örsvar nödtorftigt inrättade kapellet hölls esatt af en half pluton. Emellertid hade den österrikiska brigalen Wimpfen, bestående af regementena 3amberg och Erkehertig Stephan jemte 2:te jägarebataljonen, formerat sig till ngrepp på den preussiska ställningen. våä bataljoner at det förstnämnda regenentet och jägarne vände sig mot fysiljerjataljonen, de öfriga fyra österrikiska baaljonerna deremot försökte, två i första, vå i andra träffen, att bestiga Kapellerget. Båda försöken slutade med österrikares fullständiga tillbakaslående. Framför cieblitzerpasset kastade sig de preussika fysiljererna, efter en långvarig eld, å de skakade motståndarne och drefvo en tredubbelt öfverlägsne fienden tillbaka ill foten af höjderna på andra sidan. wnnu värre gick det de österrikiska stormolonnerna på Kapellberget. I fullkomlig pplösning störtade slutligen de fiendtliga ataljonern åter dför den redan till .1124.