båda preussiska afdelningarne, utan tillika komma kapellbergets besättning i ryggen. Till all lycka var dock i detta ögonblick det fiendtliga hufvudangreppet redan tillbakaslaget, och i början endast uppehållna af enstaka, mot dem kastade plutoner, fingo jägarne slutligen umgälla sitt djerfva försök med ett totalt nederlag. Bataljonens befälhafvare föll, dödligt sårad, hans trupp blef fullständigt sprängd, flere hundra man tillfångatogos, och endast med möda lyckades det återstoden att flyende utför den branta sluttningen åter uppnå den österrikiska ställningen eller att rädda sig ned åt Trautenau. Tyvärr kunde preussarne icke draga tillräcklig fördel af den sålunda tillkämpade framgången. De österrikiska brigaderna Knebel och Grivicic hade frambeordrats och skyndade att återställa striden. Den förstnämnda brigaden vände sig med hela sin styrka, d. v. s. med sina regementen Kejsaren n:o 1 och Erkehertig Carl n:o 3 samt jägarbataljonen n:o 28, mot Kapellberget. Den andra brigaden skickade två bataljoner af regementet Ajroldi och 16:de jägarbataljonen mot Krieblitzerpasset. Den österrikiska brigaden Mondl hade under de föregående sammandrabbningarne redan blifvit gjord obrukbar och vid dessa friska österrikiska truppers ankomst återsändts till reserven. Af trenne österrikiska brigaders 21 bataljoner voro numera icke mindre än 17 i verksamhet mot de båda preussiska bataljonerna. Derjemte hade den österrikiska kanonlinien blifvit förstärkt med ytterligare 2 batterier, och 40 kanoner slungade nu oafbrutet sitt granatregn mot Kapellhöjden. Ännu en gång kastade de preussiska sysiljererna fienden tillbaka, men omfattad samtidigt i båda flankerna af den sexdubbelt öfverlägsna fienden, visade sig slutligen ett längre bibehållande af den intagna ställningen omöjligt och återtåget måste anträdas. Fienden trängde häftigt efter, utan att dock ett enda ögonblick rubba den tappra skaran eller kunna bringa den i förvirring. Framför utgången till passet satte sig de raska fysiljererna tillochmed på nytt till motvärn mot fienden, för att på detta sätt bereda den hårdt ansatta musketörbataljonen åtminstone en utsigt att undkomma. Med regementet Kejsaren, det äldsta och berömdaste i hela österrikiska armen, och jägarne i första samt regementet Erkeertig Carl i andra träffen, hade under tiden brigaden Knebel börjat stormningen på Kapellhöjden. Äfven detta angrepp afslogs. Förgäfves uppbjöd det österrikiska befälet det yttersta, för att rycka med sig sitt folk. En öfverstelöjtnant stupade dervid i spetsen för sin bataljon. Befälhafvaren för 2:dra bataljonen af regementet Kejsaren lyckades det verkligen att med sitt manskap uppför en afsats af berget uppnå höjden, men på platåen framför kapellet stupade äfven han, dödligt sårad, och under det rundt omkring mot dem rigtade kulregnet förmådde hans folk icke hålla sig. Ej heller jägarne stredo med bättre framgång. Slutligen vek hela den österrikiska träffen, i fullkomlig upplösning, tillbaka, och för andra gången hade 4 österrikiska bataljoner måst gifva vika för en och samma preussiska bataljon. Men med jublande Eljenrop och ,,Lefve kejsaren! trängde sig regementet Erkehertig Carl genom den slagna första österrikiska träffen. Sedan långliga tider tillbaka råder en viss jalousi mellan detta regemente och regementet Kejsaren. Båda göra anspråk på den förnämsta ställningen i österrikiska armen. För att icke stå tillbaka för dem af regementet Erkehertig Carl samlade de afregementet Kejsaren sin sista kraft, och mot denna af den vansinnigaste täflan uppflammande stöt förmådde preussarne ej längre hålla stånd. Detta oaktadt veko de endast tillbaka med bröstet vändt mot fienden och säljande hvarje steg för blod. Befälhafvaren för regementet Erkehertig Carl, en öfverstelöjtnant och en major föllo i spetsen för sina stormkolonner. Ja, genom en oväntad stöt lyckades det ännu den lilla preussiska hopen att bereda största delen af kapellets besättning tillfälle att undkomma. Till all lycka befann sig fienden sjelf vid stormen på Kapellhöjden i ett alltför utmattadt och förvirradt tillstånd, för att genast med full styrka kunna kasta sig på den slutligen ur småskogen fördrifna lilla reussiska afdelningen, och sålunda lyckades det dess serskilda kompanier att åter sätta sig i förbindelse med hvarandra. Emellertid hade redan den med brigaden Knebels första träff tillbakaslagna 28:de jägarbataljonen åter störtat fram, och snart såg sig den lilla skaran preussare ånyo bestormad samt nästan fullkomligt innesluten. — —