Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1869, sida 2

ningsplats. De hade äfven begifvit sig utefter en föga begagnad skogsstig till den gamla qvarnen, hvilken de uppnådde ungefär vid samma tid som Mac Ivor anlände till den nya. Tysta och nästan ljudlöst, likt tvenne skuggor, rörde sig de båda oskiljaktiga vännerna framåt i mörkret. Främst säckpiparens höga gestalt, bakom honom följde björnen så nära, att han med nosen nästan vidrörde sin herre, samt slutligen bakom björnen den i sitt täcke höljde indianen. Midt framför det gamla, multnade dambordet uppnådde de strömmen. För att öfvergå densamma begagnade männen slussbjelkarne och de nedslagna pålarne som brygga; björnen deremot vadade längre ofvanför genom dammen, der vattnet knappt räckte honom upp till frambogarne. De båda vännerna hade redan öppnat blockhyddans dörr och ämnade gå in, då de varseblefvo att björnen saknades. De lockade på honom, men i stället för att följa dem, plaskade han omkring i vattnet, hvarvid han uppgaf en klagande qvidan, som antydde en hög grad af missbelåtenhet. Frolic gick dit bort, och sedan han en stund uppmärksamt betraktat djuret, ropade han långe Rob till sig. — Troligtvis har ett lo nedlagt något djur, som längre uppför strömmen kommit ned till vattnet för att dricka, anmärkte den sistnämnde, då han såg att björnen, under fortsatt brummande, rörde sig i flodbädden långsamt uppför strömmen och under vadandet doppade sitt öppna tryne i vattnet, likasom för att smaka derpå,