Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1869, sida 2

sde mest olika delar af jorden. Ått skulden dertill uteslutande ligger hos furstarne, är ett påstående, -som vederlägges af alla republikers historia, från n Sparta till Ecuador . . . . Hvartill, under sådana sg omständigheter, fredssällskapet skall tjena, är svårt t. att. inse. Hela verlden delar dess åsigter. Det bet höfver icke först öfvertyga någon enda, och likväl Åhar det icke under 53 år för sitt ändamål kommit tlen hårsmån framåt. Med samma rätt kunde i n morgon bilda sig en förening för afskaffandet af hungern TYSKLAND. n De nya skatter, som äro begärda i nord-styska parlamentet för att betäcka den bes tänkliga underbalancen i förbundets kassa, i gåfvo i mötena den 21 och 22 dennes an3 edning till stormiga debatter, under hvilflka grefve Bismarck flera gånger tog ora I det och för oppositionen antydde, att förtskastandet af regeringens förslag skulle a vara liktydigt vid ministerens störtande, !1 då oppositionen finge åtaga sig att regera 1 landet, hvilket förbundskanslern icke till1 I trodde densamma. Då emellertid underbalancen egentligen faller på Preussen, Åsynes det missnöjda partiet i nordtyska parlamentet närmast hafva för afsigt att tvinga regeringen att med sina anspråk vända sig till den preussiska landtdagen. Kreuz-Leit. meddelar äfven, att regeringen ämnar inkalla landtdagen till den 15 fl Juli, om den icke kan lyckas att komma still rätta med parlamentet. ,Flensb. Anzeiger meddelar d. 20 d:s: En förfärlig olycka har i dag inträffat i vår stad. Omkring kl. !(,9, då arbetarne si Buntzens klädesfabrik spisade frukost soch hade slagit sig ned kring den nya sångpannan, sprang densamma. De tillstädesvarande arbetarne blefvo dels dödade, dels på ett förskräckligt sätt skadade. Den stora skorstenen störtade samman och krossade i sitt fall maskinbyggnaden tillika med de närliggande husen. Det är ännu icke möjligt att bestämma omfånget af förstörelsen. Af de hittills ur ruinerna framdragna arbetarne äro 4 döda och 6 så illa skadade, att man ej har stor förhoppning om att rädda deras lif. Af ett sednare meddelande erfar man, att ett långt större antal blifvit illa skadadt. SPANIEN. Sedan cortes antagit den monarkiska regeringsformen, synes valet af en konung eller tillsättandet af ett provisoriskt regentskap icke rätt länge kunna uppskjutas. Man har hittills haft skäl att tro, det hertigen af Montpensier vore den kandidat, som de flesta medlemmarne af den nuvarande regeringen skulle rösta för. Som vi förut omnämnt, synes en ny kombination vara i fråga. Det heter neml., att prins August (22 år gammal), konung Luis af Portugal yngre broder, skulle vara utsedd till spansk konung, samt att han af denna anledning skulle förmälas med prinsessan Amalia, näst den äldsta utaf hertigens af Montpensier döttrar. Enär Montpensier har det progressistiska partiet och en stor del af armen mot sig, kan valet af prins August måhända betraktas som en lycklig kompromiss mellan de stridande partiåsigterna. Det bör dock anmärkas, att de spanska tidningarne ännu icke bekräftat underrättelsen om prins Augusts kandidatur. Icke heller har man erfarit, huruvida det portugisiska konungahuset gifvit sitt samtycke till valet. Underrättelserna från Spanien vända sig för öfrigt uteslutande om de sednaste mötena i cortes (den 20 och 21 dennes), i hvilka frågan om regeringsformen kom till afgörande. En korrespondent telegraferar till Times den 20 dennes: ,Aftonmötet il: cortes var af utomordentligt intresse. Sedan Castelar hållit ett långt tal mot monarkien, vände han sig till ministrarne och besvor Serrano i vältaliga och kraftiga ord att icke mottaga något regent-J 4 f — skap. Vid talets slut hördes lifliga bifallsrop, i hvilka Serrano sjelf instämde. Castelar frågade derefter amiral Topete (hertigens af Montpensier vän och anhängare), i hvilken afsigt han höjde revolutionens fana i September 1868. Topete svarade, att han då hade önskat rädda Isabella och hennes dynasti, men att han nu, efter hennes fördrifvande, var stämd mot hvarje återinsättande af bourbonerna. Denna förklaring mottogs med högljudt bifall. Topete anmärkte än vidare, att han ansäg hertigens af Montpensier val som den önskligaste lösningen af striden ; men att han ej stod i det ringaste förhållande hvarken till hertigen eller hertiginnan. Han hade handlat i öfverensstämmelse med Serrano och Prim, hvilka — med honom — väntade på cortes af-! görande beslut. För öfrigt ville han varnall mot ett tillstånd, i hvilket en republik, s en monarki och ett regentskap syntes lika l l omöjliga. , Tagen Eder i akt, tillade han, att icke en eller annan djerf man åtager sig att afhugga den knut, som J icke förALek — ningsplats. De hade äfven begifvit sigs