Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1869, sida 2

produktionen af feta kreatur icke kan inskränkas till några individer. Har jordbrukaren fått öga och sinne öppnade för de starkare formerna, skall han icke längre uthärda att se de magra skeletter hvarvid han förr varit van. Så skall han lågga sig vinn om att förvandla sina jordfrukter i kött, och så skall jorden i sir ordning deraf erhålla ny näring och kraft Och så blifver utvecklingen normal: växtoch djurlif ökar sig i styrka och frodighet, och alla öfriga förhållanden måste lämpa sig derefter: utvidgade lador, rymligare ladugårdar, starkareredskap, bredarelandsvägar, 0. s. v., hvartill bör slutligen komma: kraftigare menniskoarmar och en lyftad andlig håg. Enligt vana och lynne betrakta vi saken helst utur den sednare synpunkten. Den företeelse, hvarom här är fråga, är nemligen icke ett enstaka fall, utan fastmer en fortsättning af flera föregående expositioner, i hvilka man förmärkt ett påtagligt, om ock långsamt framåtgående, oaktadt, under den sednaste tiden, årsväxten varit ganska ogynnsam. Om också, under dessa förhållanden, de närvarande djurtormerna kunna i viss mån betraktas såsom drifhusalster, d. v. s. mera såsom undantag än regel, så hindrar detta likväl icke att de kunna blifva alltflera, samt att den väl brukade kalljorden kan inom kort åstadkomma hvad man hittills måst uppdraga förmedelst en särskild och sorgfälligare vård. . Åtminstone kunna inga hinder deremot anses ligga i våra yttre omständigheter. Vår jord är emottaglig för den odling, som allena kan frambringa den högre växtligheten, och lönar tacksamt den vård vi egna henne. Klimatet är, åtminstone hvad södra och mellersta Sverige angår, ingalunda så ogynnsamt som man ofta föreställer sig, och regleras äfven det, uti viss mån, genom odlingen. Den mäktiga häfstång, som bär måste användas, är insigt och flit. Med denna andliga kraft i full verksamhet, skola vi ej behöfva klaga öfver landets fattigdom. Denna kraft kan förslöas under motgången, men den kan ock, hos ett godt folk, härdas oeh höjas. Den klenmodige böjes af olyckan och tror sig mot henne maktlös; men den modige och förtröstansfulle kämpar för sitt lif och går fram med Seger. En förhoppningens dag har åter randats för vårt land; från alla landsändar ingå de mest lofvande underrättelser. Måtte vi lifvas deraf till ny ansträngning och företagsamhet, gömmande från det förlutna behållningen af en förädlad håg, af enklare lesnadsvanor, af en klok besinning, som blifvit varnad för öfverdåd. Med denna lifskraft höjd och stärkt, skall ;ärt samfundsträd åter börja att skjuta traftiga skott till en grönskande och blomik krona.