Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1869, sida 3

sThonom andragit, med erinran särskildt beträffande , Jutlemnande af hafren, att han redan den 6 Juni t 1 1868 blifvit stämd om konkurs, framställt ansvarspåståenden dels emot konsul Meyer såväl för tillvitelsen af bedrägeri, jemte beskyllningarne för försnillning och tillgrepp, hvilka han uppenbarligen af argt uppsåt framställt och hvartill han sökt binda Hegardt, som ock för missfirmande i skrift, och dels emot konsul Meyers ombud, herr vice häradshöfdingen B. J. G. Arvidsson, för missfirmande i skrift; hvarförutan svaranden yrkat ersättning för protokollsoch utslagslösen samt inställelsebesvär. Vid öfvervägande af detta med hvad öfrigt i målet förekommit och parterna hvar mot annan anfört, så, då grosshandlanden Robert Lindhult redan den 26 Maj 1866 i laga ordning anmält sig hafva utgått ur firman Robert Lindhult Co., då det Jemellan Lindhult och Hegardt upprättade bolagsÅT kontrakt, äfven om uppsägning af detsamma å någondera sidan ej skett, skolat upphöra att gälla den 10 uktober 1867, utan att styrkt bliivit, det Jaftal. om bolagets fortsättande sedan träffats; då Lindhult samtidigt med Hegardt och innan dennes boförteckning till rätten angafs varit stämd i påstående att, såsom delegare i firman Robert Lindhult Co., afträda sina tillgångar till konkurs, men detta påstående ogillats; då Uegardt således saknat laglig grund att i sin boförteckning upptaga Lindhult såsom delegare i firman, hvadan det ej kan läggas honom till last att hafva från firman undandragit Lindnults tillgångar, på hvilka firman i allt fall, i I följd af dess uppgifna och ostridiga fordringar hos Lindhult och dennes inför firmans borgenärer före konkursens början gjorda betalningsåtagande, kunnat göra anspråk; då det emot Hegardts bestridande icke kan anses vara ådagalagdt, att han, vid den tid hans I dåvarande bolagsman Lindhult, för sig och sin i ligsvidation varande firma Corin, Lindhult Co., till låns bekommit betydliga belopp af firman Robert Lindhult Co., ansett sin bemälte bolagsIman och hans förra firma vara oförmögne att såtergälda de erhållna försträckningarne, serdeles som, enligt det i rättegången företedda intyg från firman Robert Lindhult Co. störste fordringsegare, det varit genom förtroendet till Lindhult, som firman erhållit nödigt rörelsckapital; då Lindhults och hans firma Corin, Lindhult i Co. konkurs först inträffat efter det firman Robert Lindhults Co. varit i konkurstillstånd försatt; då, enligt de handlingar käranden företett, nettoförtjensten af firman Robert Lindhult Co. rörelse under det före konkursen sist afslutade affärsår, beräknadt till den 1 Oktober 1867, uppgått till etthundratjugotvå tusen femhundrasjuttiotvå rdr 58 öre samt behållningen å Hegardts kapitalkonto sagde dag upptagits till sjuttioåtta tusen femhundrafyra rdr 44 öre, hvarföre Hegardt, äfven om han beräknat förlust på fordringarne hos Lindhult och hans förra firma, kunnat hafva grund för sitt antagande att, derest rörelsen fortsattes, kunna göra rätt för sig och ytterligare förkofra sin affärsställning; då icke visadt är, att Hegardt och hans firma, efter inträffandet af de förluster, hvarigenom ej blott berörde kapitalbehållning medtagits utan äfven, enligt förut omnämnda handlingar, en kapitalbrist af tjugofyra tusen sexhundrasjuttioen rdr 41 öre uppstått, affärsrörelsen fortsatt; och då den förklaring svaranden afgifvit rörande den enda anmärkning, som förekommit mot bokföringen, eller den om en kassabrist af ett tusen sextiofem rdr 3 öre, skäligen bör antagas såsom nåjaktig, pröfvar rådhusrätten lagligt, med afseende å stadgarne i 23 kap. strafflagen den 16 TFebr. 1864, ogilla ansvarspåståendet emot Hegardt för bedrägligt förfarande emot borgenärer och förklara, att laga skäl saknas till ansvars ådömande, för hvad honom i öfrigt tillvitats, beträffande nhans förhållande emot sina borgenärer. Ävad åter vidkommer anklagelsen emot Hesgardt att hafva olofligen tillegnat sig och förskingrat ett käranden tillhörigt parti hafre, så, enär käranden icke visat, att Hegardt om samma hafres aflemnande å hans firmas magasin i Kongself egt någon kännedom förr, än hafren redan, såsvidt förekommit, varit med annan der förvarad nafre sammanblandad och utskeppad, eller den 28 Maj 1868, och Hegardt då genast i aflåtet bref anbefallt hafrens utlemnande, i händelse den funnits serskildt upplagd, samt annan åtgärd af honom ej rätteligen kunnat vidtagas, emedan han vid samma tid inställt sina bet alningar, enligt hvad inhemtats af ingifvet protokoll öffer borgenärssammanträde den 3 nästpåföljande Juni, vid . hvilket sammanträde, på kärandens förslag, beslut sattats om firmans ställande under administration, pröfvar rådhusrätten rättvist förklara denna anklagelse obefogad och frikänna svaranden från allt ansvar i detta hänseende. Enär käranden herr konsuln Meyer icke gittat I styrka den svaranden i målet gjorda tillvitelse för bedrägligt förfarande emot borgenärerne, hvilken tillvitelse dock må anses hafva tillkommit af obetänksamhet och utan argt uppsåt, samt anklagelsen mot svaranden för förskingring af ett Meyer tillhörigt parti hafre pröfvats vara obefogad, varder, i följd af svarandens för dessa tillvitelser fram! ställda ansvarspåstående, Meyer, i förmågo af 16 kapitlet 1 och 4 Ss strafflagen den 16 Februari 11864, fälld att böta etthundra riksdaler, hvaremot svarandens påstående om särskildt ansvar å Meyer och hans ombud herr vice häradshöfdingen ArvidsSon för deras emot svaranden i målet nyttjade skrifsätt icke kan bifallas. I Såsom tappande, skall käranden, enligt 21 kapitlet 3 rättegångsbalken, ersätta svarandens rätstegångskostnad med sjuttiofem riksdaler riksmynt. Den part, som i detta utslag vill söka ändring, lkeger att deröfver inom eller sist före klockan tolf så tjugonde dagen härefter, denna oräknad, uti Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt anföra besvär, dervid iakttages att, om den klagande icke egenhändigt undertecknar besvärsskriften, författaren derå utsätter sitt namn, hemvist och yrke, samt att, om besvären genom ombud inlemnas, laga fullmakt för deras ingifvande dem bifogas, i äfvensom att den klagande sjelf eller genom laga ; ombud inställer sig i Kongl. hofrätten för att, i händelse besvären utställas till förklaring, dem uttaga och sin vederpart meddela; hvarjemte det åligger herr konsuln Meyer, om han klagar, att svid besvären foga antingen bevis derom, att de honom ådömda böter blifvit i Landtränteriet eller hos Magistraten härstädes nedsatte, eller ock en af två löftesmän, en för begge och begge för en, för böternes gäldande ingången, till vederhäftigheten behorigen styrkt borgen, eller, om han sådant för das ——2 ssfattigdom ej förmår, intygande derom af domstod f len, domare, vederbörande kronobetjent eller kyrkoherden i den församling, herr konsuln Meyer bor och har sitt hemvist; men försummas något af uvad sålunda blifvit föreskrifvet, förloras rätt till talan emot rådhusrättens utslag. Ut supra. På rådhusrättens vägnar, P. Ekman, Sigill. Svante Grönvall.