Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1869, sida 3

HED dels att Hegardt tillegnat sig, utan all rätt dertill, och förskingrat ett parti hafre, som af Meyer Co. lemnats till honom för att rias å firmans i Kongelf belägna sädesria; och dels att Hegardt fortsatt sin rörelse, som redan från början genom transaktionen med Corin, Lindhult C:o var på obestånd, endast i ändamål att fördröja Lindhults försättande i konkurs och derigenom tillnarrat sig och Lindhult kredit och penningar. I genmäle härå har svaranden, med bestridande at tillvitelserna, hufvudsakligen anfört: att grosshandl. Robert Lindhult redan den 26 Maj 1866 utträdt ur firman Robert Lindhult Co., hvarom anmälan i laglig ordning skett, hvarföre och då Hegardt hvarken kunnat åberopa mundtligt aftal eller med skriftlig öfverenskommelse ådagalägga att Lindhult, efter utträdandet ur firman, sedermera deri ingått, Hegardt icke egt laglig rätt att i sin boförteckning uppgitva Lindhult såsom delegare uti nämnde firma, i vidare mån än Hegardt vid bouppgiften anmärkt, eller hvad beträffar en handelsrörelse, som de gemensamt idkat i Kongelf; och att, enligt bilagdt protokollsutdrag, Lindhult redan före konkursens början vid borgenärssammanträde, dervid käranden, konsul Meyer, i egenskap af ordförande, ledt förhandlingarne, och vid hvilket frågan om Lindhults delaktighet i firman afhandlats, Åtagit sig personlig ansvarighet för firmans skulder, ehuru han förnekat sig vara delegare deri, hvarföre något förtigande angående Lindhults ställning till firman ej kunde läggas Hegardt till last; att Lindhult den tid han varit delegare i firman destomindre behöft begära Hegardts särskilta tillstånd för hvarje transaktion, som Lindhult från början hufvudsakligen ledt affärerna och anskaffat de medel, hvilka erfordrats för firman; och att firman Corin, Lindhult Co., ehuru den varit i liqvidation, icke saknat tillgångar, hvartill komme att Hegardt hyst fullt förtroende till sistnämnde firmas innehafvare, grosshandl. Lindhults förmåga att anskaffa medel till gäldande af sina förbindelser, hvarföre de till sistnämnde firma utlemnade belopp icke kunde kallas undansnillade, utan fordringen för desamma måste anses såsom en verklig tillgång, intilldess det visat sig att gäldenären ej kunde betala; att Hegardt alldeles icke fortsatt sin rörelse för att tördröja Lindhults försättande i konkurstillstånd och derigenom tillnarra sig och Lindhult kredit och penningar, utan drisvit rörelsen i afsigt att förtjena penningar och framförallt för att blifva i tillfälle att göra rätt för sig och sin firma, för hvilket syftemål han ansett sig med skäl kunnat hoppas på framgång, då sistförflutna årets nettoförtjenst, enligt bifogad, af administratorerne i boet afgifven berättelse, uppgått till 122,572 rdr 58 öre och 1868 års affär blifvit ogynnsam, endast tillfölje af uppgifna oförutsedda omständigheter, som inträffat och nödgat firman att inställa sin affärsverksamhet; samt att Hegardt om det ifrågakomna hafrepartiet först erhållit underrättelse ett par månader efter det detta skulle blifvit af handl. G. Åkerling, utan någon serskild föreskrift, afsändt till firman Robert Lindhult C:is inspektor i Kongelf, P. Wesslau, efter erhållande af hvilken underrättelse Hegardt genast tillskrifvit Wesslan, att, derest hafren funnes serskildt upplagd, ätersända densamma, hvilket dock ej kunnat ske, enär Wesslau, i den tanke, att hafren blifvit inköpt för firmans räkning, riat och derefter sammanblandat densamma med firmans öfriga hafre, hvarom åberopats ingifna bret. För bestyrkande af sin talan har käranden dels inlemnat i bestyrkta afskrifter den af godemännen i firman Robert Lindhult Co. konkurs å inställelsedagen ingifna berättelse med deri åberopade bilagor, upptagande, angående firmans afsarer, bland annat: att dess tillgångar och skulder; upptagits, den 1 Oktober 1867, till åttahundratrettioåtta tusen tvåhundraåttatioätta riksdaler sextiosju öre tillgångar och sjuhundrafemtionio tusen sjuhundraåttatiofyra riksdaler tjugotre öre skulder, samt den 1 Juni 1868 till niohundranittio tusen tvåhundranittioåtta riksdaler sjuttiosju öre tillgångar och en million fjorton tusen niohundrasjuttio riksdaler aderton öre skulder; att firmans förluster från den 30 September 1867 till den 30 Maj 1868 utgjort etthundratre tusen tvåhundratjugo riksdaler åttiofem öre; och att firman försträckt Robert Lindhult och dennes under liqvidation varande firma Corin, Lindhult Co. om-! kring tvåhundrasjuttio tusen riksdaler; dels företett utdrag af rädhusrättens dombok för den 12 sistlidne November, utvisande att Hegardt, uti ett då handlagdt mål emellan käranden och grosshandlaren C. R. Lindhult, uppgifvit att Hegardt ansett Lindhult, på grund af eti föregående kontrakt, ega del i firman Robert Lindhult Co., ehuru något aftal derom efter Lindhults utträdande ur firH man ej träffats; dels låtit afböra åtskilliga vittnen, af hvilka flera intygat, att de, af uppgifna anledningar, ansett Lindhult såsom delegare i firman, äfven efter det hans anmälan om utträdande derur skett, och hr viee häradshöfdingen Frans Almn, med vitsordande af den utaf honom undertecknade godmansberättelsen, framlemnat ett af Lindhult hos honom deponeradt bolagskontrakt, som den 8 Oktober 1864 emellan Lindhult och Hegardt upprättats och enligt hvilket bolaget, deri Lindhult haft del för tre fjerdedelar och Hegardt för en fjerdedel, skolat börja den 10 i nämnde månad samt upphöra, såvida annorlunda ej öfverenskommes, efter tre års förlopp; och dels anmärkt, att i den förevisade kassaboken funnes upptaget, för Maj månad 1868, under rubriken kassabrist, ett belopp af ett tusen sextiofem riksdaler tre öre, utan att af räkenskaperna i öfrigt kunde inhemtas, huru nämnde brist uppkommit; i anledning af hvilken anmärkning svaranden förklarat, att denna brist tillkommit under en följd af år genom missräkning, hvilket svaranden förmenat ej vara anmärkningsvärdt, då affärsrörelsen under de fyra sista åren uppgått till ett belopp af öfver sjutton millioner riksdaler, på sätt ett i afskrift företedt kassakonto utvisade. För att styrka sina uppgifter, angående förhållandet med ifrågakomna hafrepartiet, har svaranden låtit såsom vittne afhöra inspektoren P. Wesslau, som hufvudsakligen intygat: att han, anställd såsom inspektor för firman Robert Lindhult Co. torkria och magasiner m. m. i Kongelf, den 27 Mars 1868 der emottagit hafren med till honom stäldt konnossement från handlanden G. Åkerling och, i den förmodan att hafren likasom mångfaldiga andra partier sådan vara, hvilka till hans emottagande öfversändts, varit firmans tillhörighet, genast riat och hopblandat den med annan hafre som afskeppats; och att Wesslau icke före den 28 nästpåföljde Maj erhållit någon särskild underrättelse eller förhållningsordres, angående det från Åkerling sända hafrepartiet. Härefter har käranden Meyer, för sig och sin firma, uti afgifna slutpåståenden ytterligare utvecklat sin talan och fullföljt ansvarspåståenden emot Hegardt, såväl för bedrägligt och svikligt förfarande samt vårdslöshet emot sina borgenärer, som ock för olofligt tillegnande af det käranden tillhöriga hafrepartiet, i hvilket sistnämnda hänseende det anmärkts, dels att det låge i sakens natur, att afsändandet af hafren icke egt rum utan föregången öfverenskommelse med firman, ehuru sådant ej skett skriftligen eller i vittnens närvaro, och dels att då Hegardt åtminstone den 28 Maj 1868 egde kännedom om hafren, utan att sedermera intill den 30 Juli, då firman försattes i konkurstillstånd, återställa densamma, angifna brottsligheten blifvit tillräckligt ådagalagd, isynnerhet som hafrens sammanblandning med annan